Fastighet: Fiskaren 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Fiskaren utgör ett avlångt oregelbundet område i öst-västlig riktning beläget i norra stadsdelarna. I och med S:t Olofs gränd i norr angränsar kvarteret till Botaniska trädgårdens södra del. S:t Olofs gränd löper även ner längs kvarterets östra sida. I övrigt avgränsas kvarteret av Strandgatan i väster samt Fiskargränd och Skogränd i söder. Fiskaren tillhörde tidigare Norderrotens andra kvarter, tomt nr 31-33, 37-38 samt 42-45.
Området där kvarteret ligger kallas/har populärt kallats ’Fiskareroten’ eller ’Gajlroten’. Namnen har sitt ursprung från de fiskare som utgjorde ett väsentligt inslag av kvarterens befolkning från åtminstone 1600-tal och framåt. Kvarteret utgörs idag av sammanlagt åtta bebyggda fastigheter. Kvarteret har huvudsakligen en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas av höga plank och murar. Tomterna har relativt stora trädgårdar.
Övervägande delen av kvarterets boningshus är skiftesverkskonstruktioner, uppskattningsvis från 1700- och 1800-talet. Bebyggelsen är av småskalig karaktär med undantag för det stora huset på Fiskaren 7. Denna byggnad är uppförd i kalksten, har medeltida delar och skiljer sig markant, både i storlek och i utförande, från övrig bebyggelse i kvarteret, då det representerar de stora borgarhusen som fanns längs huvudstråken i området kring sekelskiftet 1800. Boningshuset på Fiskaren 9 uppfördes i betonghålsten eller tegel så sent som 1970. Kvarterets samtliga boningshus är putsade och har genomgått ett flertal om- och tillbyggnader under tidens gång.
Under medeltiden tillhörde området den norra delen av stadskärnan, med glesare stenhusbebyggelse samt trähus. Från sent 1600-tal och åtminstone fram till 1860 skedde ett flertal förändringar i tomtindelningen. I början av 1700-talet hade de flesta tomterna stora kålgårdar, vissa fastigheter var helt utan bebyggelse. Sannolikt bebyggdes kvarterets östra del utan en enhetlig och medveten planering med enklare hus under 1700-talet, då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området var då i stort sett fastlagd. Tomtindelningen som är utmärkt på 1883 års karta är densamma fram till 1970 då nuvarande Fiskaren 8 styckades av i öst och Fiskaren 9 bildades.
Fastighetsbeskrivning:
Fiskaren 7 är en i det närmaste kvadratisk tomt som utgör kvarterets sydvästra hörn vid Strandgatan och Fiskargränd. Fastighetens sträckning och bebyggelse har medeltida ursprung. Den nuvarande tomtindelningen överensstämmer i viss mån med 1697 års karta, men östra delen av den markerade tomten tillhör nu Fiskaren 6. Efter de norra stadsdelarnas antagna förödelser år 1525 och 1611, lybeckarnas angrepp respektive stadsbrand, samt avfolkningen till följd av konjunkturnedgångarna, var tomterna och kvarvarande byggnader närmast Strandgatan de enda i området som fortlöpande brukades eller som först bebyggdes på nytt under 1600- och 1700-talen.
År 1697 omtalas ett stenhus på tomten, vilket antas ingå i nuvarande byggnad 1. Vid sekelskiftet 1800 ägdes fastigheten av målaren Johan Mejholm, upphovsman till åtskilliga ännu bevarade interiörer samt i viss utsträckning kyrkligt måleri. Fastigheten betecknades vid denna tid Norderroten II:33 och i husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett stenhus med tegeltak samt en verkstad med brädtak. Tomtens nuvarande gränser fastställdes 1871 och boningshuset genomgick en ombyggnad strax därefter. År 1929 byggdes huset om till nuvarande volym och takform och ett äldre uthus i skiftesverk i tomtens sydöstra del, revs och ersattes med en tvättstugebyggnad, nu förråd. Fastigheten avgränsas av en putsad och tegelavtäckt mur mot väster och söder där den södra muren även rymmer en gångport. Gården är gräsbevuxen med partier av kalkstensflis och kalkstensplattor och växtligheten består av bland annat rosor och kaprifol.
Fastigheten visar en något förändrad borgargård med vissa 1700-talsdrag, men framför allt med 1800- och tidig 1900-talskaraktär. Fastigheten har ett betydande kulturhistoriskt värde genom sin ålderdomliga sträckning samt i boningshusets stomme, framförallt i de medeltida delarna. Fastigheten håller vidare ett miljöskapande värde för området.