Fastighet: Flora 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Flora återfinns i stadens norra del strax innanför/längsmed ringmuren, halvvägs ner i backen väster om Norderport. Kvarteret är i det närmaste kvadratiskt och avgränsas av Silverhättan i norr, Svartbrödragatan i öster, Wismargränd i syd samt S:t Nikolaigatan i väster. Flora tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomt nr 70-73 samt 117a (117 ¾).
Kvarteret utgörs idag av åtta bebyggda fastigheter som är förhållandevis regelbundet placerade i kvarteret. Området hör till de sent exploaterade delarna av staden, och sex av fastigheterna bildades först på 1930-talet. Kvarterets sydvästra del utgör dess äldsta del, då den lilla fastigheten Flora 3 sannolikt är ursprunglig från 1700-talet och den omgivande tomten, Flora 12, är återstoden av den fastighet som förut utgjorde resten av kvarteret. Bortsett från de två sistnämnda fastigheterna är kvarterets tomter stora till både yta och byggnadsvolym. Byggnaderna är tidstypiska villor från 1930-talet. Trädgårdarna är stora och lummiga, ofta med välvuxna träd. De bägge bostadshusen i kvarterets sydvästra del är betydligt blygsammare i både storlek och utförande. Byggnaden på Flora 3 är ett skiftesverkshus och sannolikt från 1700-talet, medan huset på Flora 12 är ett mer svårdaterat och tillbyggt kalkstenshus, sannolikt från 1800-talet.
Under medeltiden var Visbys norra stadsdel sannolikt bebyggd, till största delen med trähus. Vid arkeologiska utgrävningar i kvarteret har man funnit tjocka medeltida kulturlager. Grundmurar efter ett sannolikt stenhus har hittats i kvarterets sydvästra hörn. Inbyggd i muren finns även en brunn. År 1697 beskrivs området som obebyggd mark, varför stenhuset redan då bör ha legat i ruin. Åtminstone sedan detta år har marken främst använts som åker. I husklassifikationen från 1785 nämns sammanlagt tre stycken trähus, två av dem i kvarterts sydöstra hörn och ett vid S:t Nikolaigatan i väster.
En karta från 1748 visar att nuvarande Flora tillsammans med det i öst angränsande kvarteret Pomona utgjorde då en enda frijordsfastighet, dock med en väg markerad som en delning av marken. På 1807 års karta syns ingenting av denna väg. En plan över Visby stad från 1852 betecknar marken enbart som Tranhusåkern, men med syd- och nordvästra hörnen avgränsade som tomtmark. På kartan från 1856-60 syns den gamla roteindelningen. Här finns tomt 72 och 73, belägna i kvarterets sydvästra hörn längs Wismargränd. Tomterna 70 och 71 sträcker sig som en smal tomtremsa längs S:t Nicolaigatan och utgör kvarterets hela västra sida. I övrigt är tomt 117 fortfarande densamma som Flora och Pomona sammanslaget och betecknas som åkermark bland stadens andra åkrar.
Den engelske trädgårdsmästaren John May, anställd 1858 på Botaniska trädgården, bodde på den stora tomten vilken han arrenderade 1874-1892 Sonen Charles William drev rosodling och handelsträdgård på fastigheten fram till 1920-talets slut. I praktiken bestod då kvarteret endast av den nuvarande Flora 3 i kvarterets södra del och den större tomten 117a (117 ¾), vilken omgärdade den mindre fastigheten på tre sidor. De för handelsträdgården karaktäristiska byggnaderna försvann troligen när kvarteret avstyckades och bebyggdes.
Stadskartan från 1883 visar en avgränsning dragen mellan nuvarande Flora och Pomona. Denna gräns stämmer dock inte riktigt överens med den senare Svartbrödragatans sträckning. Det är oklart huruvida gränsen verkligen är en tomtgräns, då det av kartan inte framgår någon rotebeteckning för den västra delen. Det skulle kunna röra sig om en markerad avgränsning i form av till exempel ett plank mellan bebyggelsen i öst och åkermarken. På fotografier från 1895 syns ett högt plank i samma sträckning som nuvarande Svartbrödragatan och på marken väster om detta är handelsträdgården belägen. Enligt 1912 års karta är det en uttalad tomtgräns som stämmer överens med dagens gatusträckning.
Fastighetsbeskrivning:
Flora 6 utgör kvarterets södra hörn i korsningen mellan Wismargränd och Svartbrödragatan. Vid sekelskiftet 1900 ingick marken i Mays handelsträdgård, dock utan byggnation. Liksom kvarterets flesta övriga tomter avstyckades denna hörnfastighet år 1929 ur den tidigare stora fastigheten 117a och köptes av två byggmästare. Samma år gjordes ritningar till det högresta bostadshuset i tomtens södra del, med sydgaveln invid Wismargränd och långsidan någon meter indraget från Svartbrödragatan. Infart till garageutbyggnaden i väst sker direkt från Wismargränd, utan port framför.
Trädgården har rumsbildande höga träd och buskar vid tomtgränsen och träplank mot grannfastigheterna. Längs Svartbrödragatan går en ljus putsad, tegelkrönt mur med nischer. I denna mur finns en smidesgrind med grindstolpar i form av två kalkstenspelare.
Byggnaden skiljer sig från kvarterets övriga mer modernistiska 1930-talshus, genom att vara av något mindre format och ha en nationalromantisk karaktär. Denna hörnfastighet har därför ett starkt identitetsvärde, förstärkt av husets placering i gatukorsningen.