Fastighet: Hammaren 1
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Hammaren är ett långsmalt, kilformat område, beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och till S:t Hansgatan i sydost. Mot sydväst är kvarteret i det närmaste spetsformat och ansluter där mot Slottsbackens norra ände.
Området ligger omedelbart söder om den medeltida stadskärnan. Endast ett fåtal, mindre arkeologiska undersökningar, där man främst påträffat kulturlager i form av medeltida murverk, har genomförts i området. Dessa ger dock inte någon tydlig bild av hur de nuvarande kvartersgränserna överensstämmer med de medeltida. I en byggnad på Hammaren 11 finns två små, välvda rum som ingått i ett medeltida stenhus och på Hammaren 6 finns rester efter en medeltida källare. På Meyers karta, från 1646, har kvarteret sin nuvarande form, men är markerat som obebyggt. Enligt 1781 års roteindelning omfattade nuvarande Hammaren tomterna 7-16 i Strandrotens tredje kvarter.
Kvarteret har idag en för staden representativ, blandad bebyggelse, med byggnader från 1700- till 1900-talet. Den har dock en viss uppdelning av byggnadskategorier, så till vida att det i högre grad finns större stenhus i den södra delen, medan den norra delen främst består av enklare träbyggnader. De förra ägdes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av borgare samt handels- och ämbetsmän, medan de senare främst beboddes av hantverkare och deras familjer. På Hammaren 1, längst mot norr, finns en tegelbyggnad från 1900-talets början, kallad Rosenhill, som under en period fungerat som pensionat och söder om denna, på Hammaren 2, fanns en matservering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret är typiskt för stadsdelen, så till vida att den huvudsakligen består av bostadshus och helt saknar de mindre uthus från 1700- och 1800-talen, som förekommer i stadens norra och östra delar. Uthusbebyggelsen utgörs här i stället av, större och mindre, garage från 1900-talet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Hammaren 1 är placerad i kvarterets nordöstra norra del, gränsande till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och S:t Hansgatan i sydost. Murverk till ett större, medeltida stenhus har påvisats under mark i tomtens norra del, mot Trappgränd. Enligt 1696-97 års karta var tomten en obebyggd trädgård. Den tillhörde Efvert Bulmering vilken ägde flera tomter i staden. Bulmering innehade bland annat nuvarande Berget 23, belägen tvärs över S:t Hansgatan, där han hade sin bostad. Före den nuvarande fastighetsindelningen, som infördes 1931, benämndes tomten Strandroten III: 16½. Redan vid 1700-talets slut var tomten sannolikt avskild från tomtnummer 16, vilken i stort sätt motsvarar den hälften så stora tomten i söder, nuvarande Hammaren 2.
Enligt husklassifikationen från 1785 var tomt nummer 16 bebyggd med två trähus med tegeltak och ett stall av trä med brädtak samt tillhörande trädgård. Det ena trähuset och stallet var sannolikt placerat på den mark som motsvarar nuvarande Hammaren 1. På kartor från 1856 och 1883 är fastigheten markerad med sin nuvarande avgränsning. På den senare av de båda, där stadens bebyggelse är markerad, finns inga hus på tomten. Den var sedan obebyggd till 1922, då det befintliga bostadshuset uppfördes.
Bostadshuset är en två våningar hög, putsad tegelbyggnad i nationalromantisk stil. Huset, som utgör fastighetens enda byggnad, är placerat med långsidan mot Trappgränd. Den fick namnet Rosenhill då den en period, under 1900-talets andra hälft, fungerade som pensionat. Fram till dess hade fastigheten främst innehafts av folk ur det övre borgerskapet.
Sedan 1920-talet är fastigheten samägd med Hammaren 8 i sydväst och de saknar än i dag inbördes avgränsning. I övrigt avgränsas tomten av en tegelavtäckt mur. Muren är slätputsad och avfärgad gul. Mot S:t Hansgatan finns en dubbel ingångsport i ek med välvd överdel. Dörrbladen omges av stramt profilerade pelare i huggen kalksten. Mot Mellangatan finns en enkel, panelklädd gångport. Gården är gräsbevuxen med gångar av kalksten. I övrigt består växtligheten av mullbärsträd och höga lindar samt diverse buskar.
Fastighetens bostadshus och trädgårdsanläggning från 1920-talet har, trots en del tillägg och förändringar, en tydlig nationalromantisk prägel och därmed ett stort kulturhistoriskt och arkitekturhistoriskt värde.