All information...

Fastighet: Hammaren 10

Fastighetsbeskrivning:

Kvartersbeskrivning:

Kvarteret Hammaren är ett långsmalt, kilformat område, beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och till S:t Hansgatan i sydost. Mot sydväst är kvarteret i det närmaste spetsformat och ansluter där mot Slottsbackens norra ände.

Området ligger omedelbart söder om den medeltida stadskärnan. Endast ett fåtal, mindre arkeologiska undersökningar, där man främst påträffat kulturlager i form av medeltida murverk, har genomförts i området. Dessa ger dock inte någon tydlig bild av hur de nuvarande kvartersgränserna överensstämmer med de medeltida. I en byggnad på Hammaren 11 finns två små, välvda rum som ingått i ett medeltida stenhus och på Hammaren 6 finns rester efter en medeltida källare. På Meyers karta, från 1646, har kvarteret sin nuvarande form, men är markerat som obebyggt. Enligt 1781 års roteindelning omfattade nuvarande Hammaren tomterna 7-16 i Strandrotens tredje kvarter.

Kvarteret har idag en för staden representativ, blandad bebyggelse, med byggnader från 1700- till 1900-talet. Den har dock en viss uppdelning av byggnadskategorier, så till vida att det i högre grad finns större stenhus i den södra delen, medan den norra delen främst består av enklare träbyggnader. De förra ägdes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av borgare samt handels- och ämbetsmän, medan de senare främst beboddes av hantverkare och deras familjer. På Hammaren 1, längst mot norr, finns en tegelbyggnad från 1900-talets början, kallad Rosenhill, som under en period fungerat som pensionat och söder om denna, på Hammaren 2, fanns en matservering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret är typiskt för stadsdelen, så till vida att den huvudsakligen består av bostadshus och helt saknar de mindre uthus från 1700- och 1800-talen, som förekommer i stadens norra och östra delar. Uthusbebyggelsen utgörs här i stället av, större och mindre, garage från 1900-talet.


Fastighetsbeskrivning:

Fastigheten Hammaren 10 är belägen i kvarterets östra del, gränsande till S:t Hansgatan i sydost. Vid slutet av 1600-talet utgjorde fastigheten den större, östra delen av tomtnummer 21 som sträckte sig över hela kvarterets bredd och även innefattade nuvarande Hammaren 9, mot Mellangatan i nordväst. Enligt beskrivningen till 1697 års karta var tomten bebyggd med ett trähus, ett stall och en lada med tillhörande gårdsrum, där det även fanns en halv brunn tillhörande fastigheten. Sannolikt avdelades de båda tomterna vid roteindelningen 1781. Före den nu rådande fastighetsindelningen, från 1930-talet, benämndes fastigheten Strandroten III:15. Enligt husklassifikationen från 1785 var fastigheten bebyggd med ett trähus under tegeltak och ett stall med brädtak samt tillhörande trädgård. På kartan från 1883 finns tre markerade byggnader på fastigheten. Det än idag befintliga bostadshuset, från 1700-talet, är placerat med långsidan längs S:t Hansgatan. Det hade något år tidigare byggts till mot den norra gaveln så att det sträckte sig längs hela tomtens avgränsning mot gatan. Mot den sydvästra tomtgränsen finns det äldre stallet ännu kvar och mot den nordöstra ytterligare ett mindre uthus. De båda ekonomibyggnaderna revs omkring 1930.

Idag finns det två byggnader på fastigheten. Bostadshuset har under 1900-talets första hälft byggts till i omgångar in mot gården, åt nordväst. 1947 uppfördes ett garage ett stycke in på tomten, mot den nordöstra tomtgränsen. 1950 övergick en smal, kilformad remsa av tomten, i nordväst, till nuvarande Hammaren 9. Sedan dess har fastigheten behållit sin tomtgräns. Fastigheten är i huvudsak avgränsad med plank. Mot gaturummet bryts planket upp av en inkörsport med överliggare, från 1947. Gården är gräsbevuxen samt försedd med stenläggningar och gångar med kalkstensflis. Övrig växtlighet utgörs av fruktträd samt planteringar med blommor och buskar.

Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde i och med den traditionellt avgränsade innergården samt bostadshuset, med den bevarade skiftesverksstommen från 1700-talet och karaktäristiska sekelskiftesstil. Det sistnämnda bidrar även till ett miljöskapande värde i gaturummet.


Tillbaka...