All information...

Fastighet: Hammaren 2

Fastighetsbeskrivning:

Kvartersbeskrivning:

Kvarteret Hammaren är ett långsmalt, kilformat område, beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och till S:t Hansgatan i sydost. Mot sydväst är kvarteret i det närmaste spetsformat och ansluter där mot Slottsbackens norra ände.

Området ligger omedelbart söder om den medeltida stadskärnan. Endast ett fåtal, mindre arkeologiska undersökningar, där man främst påträffat kulturlager i form av medeltida murverk, har genomförts i området. Dessa ger dock inte någon tydlig bild av hur de nuvarande kvartersgränserna överensstämmer med de medeltida. I en byggnad på Hammaren 11 finns två små, välvda rum som ingått i ett medeltida stenhus och på Hammaren 6 finns rester efter en medeltida källare. På Meyers karta, från 1646, har kvarteret sin nuvarande form, men är markerat som obebyggt. Enligt 1781 års roteindelning omfattade nuvarande Hammaren tomterna 7-16 i Strandrotens tredje kvarter.

Kvarteret har idag en för staden representativ, blandad bebyggelse, med byggnader från 1700- till 1900-talet. Den har dock en viss uppdelning av byggnadskategorier, så till vida att det i högre grad finns större stenhus i den södra delen, medan den norra delen främst består av enklare träbyggnader. De förra ägdes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av borgare samt handels- och ämbetsmän, medan de senare främst beboddes av hantverkare och deras familjer. På Hammaren 1, längst mot norr, finns en tegelbyggnad från 1900-talets början, kallad Rosenhill, som under en period fungerat som pensionat och söder om denna, på Hammaren 2, fanns en matservering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret är typiskt för stadsdelen, så till vida att den huvudsakligen består av bostadshus och helt saknar de mindre uthus från 1700- och 1800-talen, som förekommer i stadens norra och östra delar. Uthusbebyggelsen utgörs här i stället av, större och mindre, garage från 1900-talet.


Fastighetsbeskrivning:

Fastigheten Hammaren 2 är placerad i kvarterets nordöstra del, gränsande till S:t Hansgatan i sydost. Tomten kan ha varit bebyggd redan på medeltiden. Vid huvudbyggnadens källarnedgång finns svårtolkade, inmurade stenar som möjligtvis är rester efter en äldre byggnad. Medeltida murverk har konstaterats på grannfastigheten, Hammaren 1. Denna fastighet var en del av nuvarande Hammaren 2 fram till omkring sekelskiftet 1800. De båda fastigheterna utgjorde då tillsammans tomtnummer 16 i Strandrotens tredje kvarter. Enligt husklassifikationen från 1785 tillhörde denna del av fastigheten skomakare Christian Kusks änka, Catharina. Bebyggelsen utgjordes av ett trähus under tegeltak. Fram till 1800-talets andra hälft hade fastigheten en något västligare sträckning, in på nuvarande Hammaren 8. Sin nuvarande avgränsning har fastigheten haft sedan tomtregleringen 1931, då ett mindre, tidigare statsägt stycke i norr tillkom.

Fastigheten har huvudsakligen innehafts av hantverkare och arbetare. En lång period, under 1800-talet, ägdes den av släkten Romin, vilka bland annat innehade stadsämbeten som stadskassörer eller tullvaktmästare. Omkring sekelskiftet 1900 inrymde byggnaden, vid sidan av bostad, en matservering. Den kom därför att under en period kallas för den Rominska matserveringen.

Idag finns det två byggnader på Hammaren 2. Bostadshuset i skiftesverk, vars äldsta del troligen härrör från 1700-talets mitt, är placerat med långsidan längs S:t Hansgatan och den norra gaveln mot en mindre platsbildning i gaturummet. Under 1800-talet byggdes huset till i omgångar mot nordväst, in mot gården. Byggnaden med dess tillbyggnader upptar över halva tomtytan. I tomtens västra hörn finns en mindre bod, inredd till lekstuga, från 1900 talets början. Tomten omges av plank. Mot gatan finns en inkörsport med överliggare. Gården är gräsbelagd och övrig växtlighet utgörs av några mindre träd och rabatter med rosenbuskar.

Fastigheten har, med den karaktäristiska plankomgärdade innergården samt bostadshusets bevarade skiftesverksstomme och 1800-talsuttryck, ett stort kulturhistoriskt värde och ett miljöskapande värde i gaturummet.


Tillbaka...