Fastighet: Hammaren 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Hammaren är ett långsmalt, kilformat område, beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Mellangatan i nordväst, Trappgränd i nordost och till S:t Hansgatan i sydost. Mot sydväst är kvarteret i det närmaste spetsformat och ansluter där mot Slottsbackens norra ände.
Området ligger omedelbart söder om den medeltida stadskärnan. Endast ett fåtal, mindre arkeologiska undersökningar, där man främst påträffat kulturlager i form av medeltida murverk, har genomförts i området. Dessa ger dock inte någon tydlig bild av hur de nuvarande kvartersgränserna överensstämmer med de medeltida. I en byggnad på Hammaren 11 finns två små, välvda rum som ingått i ett medeltida stenhus och på Hammaren 6 finns rester efter en medeltida källare. På Meyers karta, från 1646, har kvarteret sin nuvarande form, men är markerat som obebyggt. Enligt 1781 års roteindelning omfattade nuvarande Hammaren tomterna 7-16 i Strandrotens tredje kvarter.
Kvarteret har idag en för staden representativ, blandad bebyggelse, med byggnader från 1700- till 1900-talet. Den har dock en viss uppdelning av byggnadskategorier, så till vida att det i högre grad finns större stenhus i den södra delen, medan den norra delen främst består av enklare träbyggnader. De förra ägdes under 1700- och 1800-talet nästan uteslutande av borgare samt handels- och ämbetsmän, medan de senare främst beboddes av hantverkare och deras familjer. På Hammaren 1, längst mot norr, finns en tegelbyggnad från 1900-talets början, kallad Rosenhill, som under en period fungerat som pensionat och söder om denna, på Hammaren 2, fanns en matservering kring sekelskiftet 1900. Kvarteret är typiskt för stadsdelen, så till vida att den huvudsakligen består av bostadshus och helt saknar de mindre uthus från 1700- och 1800-talen, som förekommer i stadens norra och östra delar. Uthusbebyggelsen utgörs här i stället av, större och mindre, garage från 1900-talet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Hammaren 9 är belägen i kvarterets västra del, gränsande till Mellangatan i nordväst. Vid arkeologiska utgrävningar på tomten, 1975, påträffades en stenskodd brunn av okänd ålder. Brunnen har sannolikt medeltida ursprung och finns omnämnd i förklaringen till Schilders karta, från 1697. Vid slutet av 1600-talet utgjorde nuvarande Hammaren 9 den västra delen av en större tomt som sträckte sig över hela kvarterets bredd, tomtnummer 21. Tomten var bebyggd med ett trähus, ett stall och en lada med tillhörande gårdsrum, på vilket en halv brunn var belägen. Troligen var det nämnda trähuset placerat i den östra delen av tomten, vilken till största delen omfattades av nuvarande Hammaren 10. Före den nu rådande fastighetsindelningen utgjorde fastigheten tomt nummer 8 i Strandrotens tredje kvarter. Enligt husklassifikationen från 1785 var tomten bebyggd med ett trähus under tegeltak, en bod med brädtak och ett stall med torvtak. På Walgrens karta från 1883 finns det befintliga bostadshusets ursprungliga del markerat, vilket med all sannolikhet motsvarar trähuset från husklassifikationen. Längs den östra tomtgränsen finns, på kartan från 1883, ett uthus med ett intilliggande avträde. Uthuset och avträdet revs omkring sekelskiftet 1900, samtidigt som ett nytt uthus uppfördes i fastighetens sydöstra hörn. Bostadshuset hade då även försetts med ett mindre bakbygge.
Bostadshuset, som är placerat med långsidan längs Mellangatan, har prismahuggna bulor, en byggteknik som tyder på att det sannolikt uppfördes under 1600-talet slut eller 1700-talets början. Under 1900-talet har bostadshuset byggts till i omgångar och inkorporerats med uthusbyggnaden. Omkring 1950 utökades fastigheten mot norr, då en utstickande, kilformad del av nuvarande Hammaren 10 fogades till tomtytan. Sedan dess har fastigheten behållit sin tomtgräns. Fastigheten är avgränsad av plank. Mot gatan bryts planket upp av en inkörsport med fast överliggare. Gårdsplanen är belagd med gatsten och har växtlighet i form av diverse buskväxter. Under 1700- och större delen av 1800-talet innehades fastigheten huvudsakligen av diverse hantverkare. Därefter har det varit privatbostad.
Fastigheten har ett stort kulturhistoriskt värde i och med sin bevarade skiftesverksstomme med mot gaturummet synliga, prismahuggna bulor. Den har, tillsammans med intilliggande skiftesverksbebyggelse, ett miljöskapande värde i gaturummet.