Fastighet: Kantorn 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kantorn utgör ett smalt, i det närmaste rektangulärt område, något bredare i öster. Kvarteret är beläget i norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, Erik XIII:s gränd i norr, S:t Nikolaigatan i öster samt S:t Klemensgatan i söder. Kantorn tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 46-52.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt sex bebyggda fastigheter och har troligtvis näst intill samma tomtindelning som det erhöll vid regleringen vid 1700-talets mitt. Kvarteret har huvudsakligen en sluten karaktär, där byggnaderna ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas med höga plank och putsade, höga murar. Ett undantag från denna slutenhet är kvarterets sydvästra hörnfastighet, Kantorn 6, där det panelade skiftesverkshuset och dess trädgård avgränsas av ett spjälstaket på terrassmur ut mot Tranhusgatan. Bebyggelsen är idag av relativt enhetlig karaktär. Alla boningshus utom ett är ursprungligen skiftesverkshus, uppskattningsvis från senare delen av 1700- eller början av 1800-talet. De har alla genomgått den för Visbys skiftesverkshus karaktäristiska tillbyggnadsfasen, med om- och tillbyggnad för att nå större bekvämlighet och modernare utformning. Fyra av de fem skiftesverkshusen har med tiden även blivit reveterade. Det yngre boningshuset på Kantorn 5 uppfördes kring 1890 och har tydliga drag av de större borgarhus från den aktuella tiden, vilka det finns mer storslagna exempel på i den kringliggande bebyggelsen.
Vissa arkeologiska undersökningar och fynd har gjorts i kvarteret. Till följd av schaktarbeten på Kantorn 1, dokumenterades äldre kulturlager. I S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan har man påträffat två, i vinkel lagda, medeltida grundmurar till ett stenhus. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten Kantorn 6. Fler medeltida grundmurar har påträffats i anslutning till kvarteret, även dessa i S:t Klemensgatan, men vid kvarterets södra del. Ett stenhus, vars murfragment har påträffats, bör en gång ha sträckt sig in på nuvarande Kantorn 4 och 7.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats, liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Förändringen som gjorts är att kvarterets sydvästra tomter, nr 47 och 48 slagits samman. Det skedde någon gång mellan 1860 och 1883, då tomterna på 1883 års karta endast utgör en enhet, dock märkt med bägge tomtnumren. Tomtområdet utgör nuvarande Kantorn 6. Vidare har den sydöstra spetsen på nuvarande Kantorn 7 delvis lagts om till gatumark under den senare delen av 1900-talet. Troligtvis gjordes detta för att bidra till bättre sikt och framkomlighet i gatukorsningen.
Fastighetsbeskrivning:
Kantorn 2 utgör kvarterets nordöstra hörn och den rektangulära fastigheten sträcker sig österut utmed Erik XIII:s gränd i norr och fram till S:t Nikolaigatan i öst. Tomtens nuvarande avgränsning går tillbaka till åtminstone 1856-60 och kan möjligen vara den ursprungliga från 1700-talet. Fastigheten benämndes tidigare Norderroten III:52 och i husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus samt stall, bägge med brädtak.
Fastigheten omfattar idag två byggnader. Boningshuset från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal är placerat med gaveln mot gatan i tomtens östra del, och är ursprungligen ett litet skiftesverkshus, vilket senare byggts till i omgångar. I tomtens västra del, invid fastighetens sydgräns, ligger ett litet gårdshus från 1925. Boningshuset avgränsar tomten mot gatan i öster medan gårdshuset avgränsar tomten delvis mot sydväst. I norr löper en hög mur längs gränden och mot söder finns ett högt plank. Den västra delen avskärmas till större delen av gaveln på grannfastighetens ena bostadshus. Gårdsytan är relativt stor och domineras av ett par stora fruktträd på en i övigt gräsbelagd tomt med rosenrabatter mot muren i norr.
Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde genom sitt äldre boningshus, och är för området karaktäristisk i sin utformning med ett miljöskapande värde.