Fastighet: Klinten 11
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Det långsmala kvarteret Klinten är beläget strax norr om Kyrkberget i den nordvästra delen av norra Klinten. Det angränsar till Norderklint i väster och söder, Nygatan i öster och Norderklintgränd i norr. Kvarteret Klinten ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 65-72.
På den norra delen av Klinten ägdes jorden av staten och området planlades först under 1760-1780-talen. Det långsmala kvarteret uppdelades i tomter som gick tvärs igenom kvarterets bredd. Fastigheterna ägdes i allmänhet av mindre bemedlade såsom hantverkare, arbetare eller sjömän och kvarteret var länge Nygatans fattigaste del. Husen som byggdes var enkelstugor i skiftesverk som placerades med långsidan i liv med Nygatan. Det var vanligt att husen var bebodda av flera familjer som delade kök. I husklassificeringen från 1785 finns inga uppgifter om ekonomibyggnader och kålgårdar, men man kan misstänka att uthus och stall kom att placeras på den västra sidan av tomten. De ekonomibyggnader som därefter uppfördes hade också de en stomme av skiftesverk och placerades med gaveln i liv med tomternas västra gräns. I samband med att tomterna i kvarteret delades under mitten och slutet av 1800-talet, verkar ekonomibyggnaderna ha inretts och tagits i bruk som bostäder. På grund av de knappa omständigheter som rådde, hade huvudbyggnaderna kvar sin 1700-talsutformning och volym ända fram till mitten av 1800-talet, då man började bygga ut och i viss mån modernisera dessa. Kvarterets norra del, idag Klinten 14 och 15, verkar inte ingå som planerad tomtmark förrän kring 1880-talet. Under 1800-talets tillbyggnadsvåg förändrades gatubilden något, men framförallt mot Nygatan syns kvarterets ålderdomliga prägeln av 1700-tal att finnas kvar.
Kvarteret har idag nästintill samma tomtindelning som vid 1800-talets slut. Fastigheterna är indelade i ett något varierande rutnätsmönster och omfattar tretton fastigheter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med omgivande huvudgator. I kvarterets norra del ligger två större byggnader, som är uppförda under 1900-talet och som skiljer sig från den omgivande bebyggelsen. Under de senaste decennierna har detta kvarter liksom norra Klintens bebyggelse i övrigt dominerats av sommarboende.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Klinten 11 är belägen i den södra delen av kvarteret och angränsar mot öster till Nygatan. Kvarteret planlades och infästes under mitten av 1700-talet och utgjorde då en gemensam fastighet med nuvarande Klinten 10, denna benämndes Klinteroten IV: 66. Fastigheten avstyckades någon gång mellan 1856 och 1884 till två tomter, vilka sedan dess har bevarat sin tomtgräns. Enligt husklassifikationen från år 1785 var Klinteroten IV: 66 bebyggd med ett trähus med brädtak.
På kartan från 1884 fanns det på tomten ett uthus byggt i vinkel i fastighetens sydvästra hörn. Det nämnda uthuset revs 1965 då det nuvarande gårdshuset uppfördes i det sydöstra hörnet med gaveln mot Nygatan. Under början av 1900-talet bodde stadens spågumma, Dessa Wiberg, i huset.
Den nuvarande huvudbyggnaden på Klinten 11 är placerad med långsidan i liv med Nygatan och motsvarar troligen byggnaden i husklassifikationen, då den följer det äldre etableringsmönstret på norra Klinten. Fastigheten avgränsas traditionellt mot gatan av en hög tjärad port med 1700-tals beslag. Gården är belagd med gräsmatta och kalkstensflis samt planteringar.
Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde genom sin bevarade tomtgräns och relativt välbevarade gårdsmiljö från sent 1700-tal. Stadens spågumma bodde på Klinten 11 under 1900-talets början och därmed betingar fastigheten även ett personhistoriskt värde.