Fastighet: Klockaren 3
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Klockaren utgör ett i det närmaste kvadratiskt område i norra stadsdelarna och avgränsas av Wismargränd i norr, S:t Nikolaigatan i öst, S:t Nikolaigränd i söder och Tranhusgatan i väst. Kvarterets västra del ligger aningen lägre i relation till den östra. Detta beror på en naturlig nivåskillnad som går i nord/sydlig riktning genom kvarteret. Klockaren tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, nr 35-37 och 61-62.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt fyra bebyggda fastigheter som är förhållandevis oregelbundet placerade i det lilla kvarteret. I huvudsak alla fastigheter har dock respektive bostadshus placerat invid gatan, med gård bakom och in mot kvarterets mitt där uthusbyggnader står. Kvarterets bebyggelse är idag av relativt skiftande karaktär. Det finns en mindre byggnad med skiftesverkshusets 17- och 1800-talskaraktär, samtidigt som kvarterets övriga boningshus representerar både sekelskiftets storbyggda stil samt 1930-talets nybyggnationer. Denna blandning kan bero på att kvarteret ligger mitt mellan tre olika typområden; Tranhusgatans västra sida med de storbyggda sekelskiftesvillorna, kvarteret Biskopen med huvudsaklig skiftesverksmiljö, samt området i nordöst, vilket exploaterades först på 1930-talet med så kallade byggmästarvillor och mindre flerfamiljshus.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomterna i kvarteret vara bebyggda med trähus. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Under 1800-talets andra hälft samt kring sekelskiftet gjordes vissa omdaningar i kvarteret, företrädesvis i den västra delen. Det finns även exempel på att trolig 1700-talsbebyggelse i kvarterets östra del revs på 1930-talet för att ge plats åt nya byggnader. Detta var i det skede då kvarteret i nordöst, Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse till förmån för bostäder byggda efter 1930-talets ideal.
Fastighetsbeskrivning:
Klockaren 3 utgör kvarterets östra hörn vid Wismargränd och S:t Nikolaigatan. Tomtens nuvarande avgränsning går tillbaka till åtminstone 1856-60 men kan möjligtvis vara den ursprungliga från 1700-talet. Fastigheten betecknades tidigare Norderroten III:62 och i husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Sannolikt är det samma skiftesverksbyggnad med mycket ålderdomligt utseende som finns rikt avbildat kring senaste sekelskiftet, då hopbyggt med ett reveterat skiftesverkshus längs Wismargränd. Byggnaden innehöll då en tvårumsbostad, en enrumsbostad samt vindsrum. Tillsammans med uthus och plank mot gatan, bildades en traditionell gårdsmiljö, som revs vid 1930-talets mitt för att ge plats för nuvarande flerbostadshus och garage.
Dagens tvåvåningshus ligger längs med östra tomtgränsen och har norra gaveln invid Wismargränd samt en lägre vinkelutbyggnad i nordväst. Garagebyggnaden i väst skär in i grannfastigheten Klockaren 2. Tillsammans med murar i väst och syd innesluter de bägge byggnaderna en kalkstensbelagd gårdsyta med sparsmakad växtlighet såsom cypresser, humle, fikon och prydnadsbuskar. I boningshusets södra del finns en portgång med rundad överdel.
På Klockaren 8 finns ytterligare ett flerbostadshus i två våningar från 1930-talet, men de två harmonierar inte längre med varandra. Dessa flerbostadshus är särlingar i omgivningen, tillkomna då det intilliggande kvarteret Flora planlades, köptes upp av byggmästare och bebyggdes.
Fastighetens äldre sträckning kan tillskrivas ett visst kulturhistoriskt värde. Fastigheten verkar dominerande i gaturummet på grund av huvudbyggnadens utformning.