Fastighet: Klockaren 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Klockaren utgör ett i det närmaste kvadratiskt område i norra stadsdelarna och avgränsas av Wismargränd i norr, S:t Nikolaigatan i öst, S:t Nikolaigränd i söder och Tranhusgatan i väst. Kvarterets västra del ligger aningen lägre i relation till den östra. Detta beror på en naturlig nivåskillnad som går i nord/sydlig riktning genom kvarteret. Klockaren tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, nr 35-37 och 61-62.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt fyra bebyggda fastigheter som är förhållandevis oregelbundet placerade i det lilla kvarteret. I huvudsak alla fastigheter har dock respektive bostadshus placerat invid gatan, med gård bakom och in mot kvarterets mitt där uthusbyggnader står. Kvarterets bebyggelse är idag av relativt skiftande karaktär. Det finns en mindre byggnad med skiftesverkshusets 17- och 1800-talskaraktär, samtidigt som kvarterets övriga boningshus representerar både sekelskiftets storbyggda stil samt 1930-talets nybyggnationer. Denna blandning kan bero på att kvarteret ligger mitt mellan tre olika typområden; Tranhusgatans västra sida med de storbyggda sekelskiftesvillorna, kvarteret Biskopen med huvudsaklig skiftesverksmiljö, samt området i nordöst, vilket exploaterades först på 1930-talet med så kallade byggmästarvillor och mindre flerfamiljshus.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomterna i kvarteret vara bebyggda med trähus. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Under 1800-talets andra hälft samt kring sekelskiftet gjordes vissa omdaningar i kvarteret, företrädesvis i den västra delen. Det finns även exempel på att trolig 1700-talsbebyggelse i kvarterets östra del revs på 1930-talet för att ge plats åt nya byggnader. Detta var i det skede då kvarteret i nordöst, Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse till förmån för bostäder byggda efter 1930-talets ideal.
Fastighetsbeskrivning:
Klockaren 7 utgör kvarterets hela västra sida, med Wismargränd i norr, Tranhusgatan i väst och S:t Nikolaigatan i söder. Det aktuella markområdet var tidigare delat i fyra oregelbundna tomter, Norderroten III:36, 36½ (A), 37 och 37½ (B). Fastigheten fick sin nuvarande sträckning någon gång mellan 1921-33 då tomtbiten i söder, före detta nr 37, inköptes och lades till tomten. Genom sin högre marknivå särskiljs fortfarande den delen av tomten från den övriga.
I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse på tomterna i form av två trähus samt ett stall, alla tre med brädtak. Troligen låg dessa byggnader i norr respektive söder och det ena fanns åtminstone kvar fram till 1886 som ett brädklätt skiftesverkshus på tomt nr 36 vid Wismargränd. Det nuvarande boningshuset längs Tranhusgatan byggdes antagligen på 1860-talet. På en stadskarta från 1879 syns även en liten byggnad i nordväst som markerats för rivning. Någon gång mellan 1896-1906 tillkom lusthuset i trädgårdens nordvästra hörn samt ett avträde i sydöst.
Fastigheten avgränsas i söder av ett nationalromantiskt spjälstaket medan ett modernt trästaket står i norr. Mot grannfastigheterna i öst löper en hög mur. Från grinden i det nationalromantiska staketet runt södra delen, leder tre långa stensatta steg upp till den högre gårdsytan, vilken är belagd med singel. Trädgårdens södra del utgörs huvudsakligen av en köksträdgård, medan det i norr finns betydligt mer växtlighet bland annat i form av blomsterrabatter, prydnadsbuskar, samt två lindar.
Fastigheten är typisk för den nya typ av borgerlig byggnadsmiljö som etablerade sig i området kring sekelskiftet och bjuder en sammanhållen och välbevarad miljö med höga upplevelsevärden där byggnadsbeståndet är bevaransvärt med betydande kulturhistoriska värden.