Fastighet: Laboratorn 8
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Laboratorn ligger centralt i Visby och angränsar i norr till Klosterbrunnsgatan, i söder till Schweitzergränd, i väster till S:t Hansgatan och i öster till Södra Kyrkogatan.
Hela kvarteret var sannolikt bebyggt under medeltiden. Grundläggningen av gränderna som omsluter kvarteret torde enligt arkeologiska undersökningar härstamma från slutet av 1100-talet eller 1200-talets början. Under medeltiden genomkorsades kvarteret av tre nu försvunna gränder. I den östra delen av kvarteret fanns vid den tiden ett torg, som skulle kunna vara föregångaren till nuvarande Stora Torget. Medeltida murverk i en eller flera våningar finns inbyggda i de flesta byggnader i kvarterets nordliga och östliga delar. I övriga delar finns medeltida murverk registrerade på samtliga fastigheter. Ett valvhus finns kvar idag, men åtminstone två till har funnits.
I slutet av 1600-talet motsvarades dagens kvarter av tre skilda kvarter. Ett kvarter utgjordes ungefär av Laboratorn 4. Ett bestod av norra halvan av nuvarande kvarter samt delar av fastigheterna 3 och 10. Det tredje kvarteret utgjordes av södra delarna. Genom kvarteret löpte två gränder vilka lades igen först under 1800-talet.
Under 1700-talet hade flera av fastighetsägarna i de mer attraktiva områdena i sydvästra delen av staden sina trädgårdar i området. Med tanke på att kvarteret antagligen var fullt utbyggt med stenbyggnader under medeltiden borde flera av dessa under denna tid varit stadda i förfall. Vid slutet av 1700-talet var det flera av de medeltida byggnaderna som byggdes till eller slogs samman och försågs med ett tidsenligt uttryck. Vid mitten av 1800-talet och kring sekelskiftet 1900 bebyggdes kvarterets södra och västra del med förhållandevis stora byggnader. Dessa byggnader rymde olika typer av verksamheter, bland annat kontor, föreningslokaler, bostäder och institutioner. De dominerande byggnaderna och funktionerna i denna del av kvarteret var DBW:s sparbank vid Södra Kyrkogatan samt polishuset vid Klosterplan.
Kvarteret har en bebyggelsekontinuitet, från medeltiden och fram till sekelskiftet 1900. Kvarterets södra del präglas av den medeltida bebyggelsen som byggts om och till och fått sitt nuvarande utseende under 1700- och 1800-talet. I flera av byggnaderna är de medeltida murverken och byggnadsdetaljerna synliga, vilket ger bebyggelsen en ålderdomlig karaktär. Den södra delen av kvarteret präglas av för Visby stora hus, med ett medeltidsinspirerat formspråk från sekelskiftet 1900.
Fastighetsbeskrivning:
Laboratorn 8 ligger i kvarterets södra del och angränsar till Schweizergränd. På fastigheten ligger mot gränden en stor tegelbyggnad uppförd kring 1900 och längs norra tomtgränsen ett förråd uppfört vid samma tid.
Fastigheten bildades 1935, vid en avstyckning från dåvarande Laboratorn 7, vilken förutom Laboratorn 8 omfattade den södra hälften av nuvarande tomt 10. Sedan sent 1600-tal hade denna fastighet även omfattat nuvarande tomt 6, men denna styckades av 1888. Fastigheten utgjorde under medeltiden ett eget kvarter, avgränsat av en gränd vilken inlemmades i kvartersmarken under 1600-talets senare hälft. Under 1800-talets första decennier ingick även nuvarande Laboratorn 5 i fastigheten. Det är okänt i vilken utsträckning fastigheten var bebyggd under 1200-talet, men grundmurar till ett eller flera stenhus påvisades vid uppförandes av dagens byggnad 1902, dock utan närmare dokumentation. Grundmurarna kan ha tillhört den stallbyggnad i sten som uppges på 1697 års karta och i 1785 års husklassifikationslängd och som bör ha legat ut mot Schweitzergränd. Förutom stallet fanns 1785 ett kohus och ett vagnshus av trä vilka möjligen kan ha legat inom dagens fastighetsgränser. Ett fotografi från 1890 visar att tomten då var bebyggd med en större trälada med tegeltak och därjämte ett mindre hus av uthuskaraktär. Då Gotländska Hushållningssällskapet beslutade att bygga en kemisk station runt sekelskiftet 1900, revs dessa byggnader. En tegelbyggnad i historicerande blandstil uppfördes 1902, efter ritningar av stadsarkitekt Nils Börring. En gårdsbyggnad med vedförråd och avträden uppfördes samtidigt.
Fastigheten som idag kvarstår i stort sätt i oförändrat skick utgör en god representant för den historicerande tegelarkitekturen från sekelskiftet 1900, vilken utgör ett ovanligt inslag i Visbys stadsbild. Fastigheten har därmed ett stort kulturhistoriskt värde.