Fastighet: Berget 23
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Berget utgör ett långsträckt och oregelbundat format område. Det är uppdelat i två delar med en större del nedanför den södra klintkanten samt en något mindre del ovanför. Kvarteret gränsar till Trappgränd i nordost, Kinbergsplats och Björngränd i sydost, Stenklivet i söder, Slottsbacken i väster och S:t Hansgatan i nordväst. På klintkantens branta sluttning mot nordväst, ovanför fastigheterna Berget 19-21 och 26, löper en gräsbevuxen fastighet Berget 30, vilken ägs av Gotlands Kommun. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens första kvarter med tomtnummer 5-19 samt Strandrotens fjärde kvarter med tomtnummer 11-19.
Kvarteret var till viss del bebyggd sedan medeltiden. I kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29, har gravar och murar framkommit som bland annat tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. Kvarteret har varit planlagt och bebyggt sedan mitten av 1600-talet, men av bebyggelsen från denna tid finns sannolikt ingenting kvar. Kartan från 1646 visar att kvarteret redan då hade i stort sett samma sträckning som idag. Enligt 1697 års karta var kvarteret indelat i tjugosju tomter, varav de större låg i kvarterets nordvästra del längs S:t Hansgatan. I kvarterets sydöstra del, uppe på klinten, fanns ett flertal mycket små tomter. Under 1700-talet omfattade bebyggelsen, uppe på klinten, främst trästugor med tillhörande kålgårdar, medan tomterna nedanför klinten utgjordes av mer burgna gårdar.
Bebyggelsen i den nedre delen av kvarteret domineras av större 1800- och 1900-talsbyggnader placerade längs S:t Hansgatan. Gatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens ”fina gata”. På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970-1980-talet. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-tals bebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader, med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning.
Kvarterets huvudsakliga del, Berget 13-21, 23 och 26-28, är belägen nedanför klinten och ingår i de Södra stadsdelarna, medan fastigheterna uppe på klinten, Berget 1-10 och 24-25, hör till den Södra Klintens bebyggelse. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda sammanhang.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Berget 23 sluttar och är belägen nedanför klinten, i kvarterets norra del, gränsande till S:t Hansgatan i nordväst och Trappgränd i nordost. Vid omfattande arkeologiska undersökningar har påträffats medeltida lämningar i form av gravar och murar som tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. I det Björkanderska huset, byggnad 1, finns delar av en medeltida byggnad bevarad. På tomten låg även det medeltida Skräddarelagshuset och ytterligare ett medeltida hus. Enligt 1697 års karta motsvarades den nuvarande fastigheten av tomt nummer 10, som var bebyggd med ett sten- och ett trähus, ett stall och en lada. Den ägdes av Efvert Bulmering vilken ägde flera tomter i staden. Under 1700-talet omfattade sannolikt fastigheten två tomter, vilka benämndes Strandroten IV:11 och 12. Vid 1785 års husklassifikation var tomt nummer 11 bebyggd med ett stenhus, ett brygghus, en fähusbyggnad, två lador, ett vagnshus och hade en tillhörande trädgård. Tomt nummer 12 var bebyggd med ett stenhus, vilket utgjorde Skräddarelagshuset. På Kollberg-Fegreus karta från 1856 finns det nuvarande bostadshuset från 1810 markerat, placerat med långsidan i liv med S:t Hansgatan. Flygelbyggnaden längs Trappgränd är inte markerad på denna karta, men den är sannolikt äldre än huvudbyggnaden. På samma karta finns även två smala tomtremsor markerade, vilka har tolkats som det stycke gata som Evert Bulmering hade ”intaget” till tomten år 1697. Dessa tomtremsor ingår sannolikt i nuvarande Berget 23. På 1883 års karta finns även två uthusbyggnader utritade längs hela den sydvästra tomtgränsen, samt ytterligare en byggnad markerad i fastighetens östra hörn. Fastigheten sluttar kraftigt mot nordväst och byggnad 1 är uppförd i soutterain. Fastighetens huvudbyggnad är uppkallad efter konsuln Carl Johan Björkander som ägde fastigheten under 1800-talets andra hälft. Fastigheten har en bevarad utbredning sedan någon gång under 1900-talets första decenium. Enligt 1912 års karta har samtliga uthus rivits, förutom uthuset i det östra hörnet. Under senare tid har gårdsbebyggelsen förändrats och idag ersatts av en radhusbyggnad från 1986, placerad längs fastighetens sydöstra tomtgräns. I fastighetens mellersta del uppfördes vid samma tid även två uthusbyggnader. I det sydvästra hörnet finns ytterligare en uthusbyggnad från 1986. Fastighetens gårdsrum avskärmas av en putsad mur i sydväst och sydost och av bebyggelsen i övrigt. Söder om bostadshuset finns en järngrind som leder in till gården från S:t Hansgatan. Vid Trappgränd finns ytterligare en järngrind, vilken leder in till radhusbyggnaden i den övre delen av gården. Invid huvudbyggnadens gårdsfasad är marknivån sänkt och nås via trappor samt avskärmas av järnräcken. Den stora innergården är gräsbevuxen och har gångar och uteplatser belagda med betongplattor. Växtligheten utgörs av höga träd, buskar och planteringar i rosenrabatter.
Fastigheten har en i huvudsak bevarad tomtavsträckning åtminstone sedan 1800-talets första hälft. Den utgör en för innerstaden miljömässigt värdefull fastighet med arkitektoniskt intressanta byggnader. Fastigheten har därmed ett såväl kulturhistoriskt värde som ett miljöskapande värde för bebyggelsemiljön längs S:t Hansgatan.