Fastighet: Norrbacke 11
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Norrbacke är beläget på den norra delen av Klinten och avgränsas av Rackarbacken i norr, Norra Murgatan i öster, Brunnsportsgatan i söder samt Nygatan i väster. Brunnsportsgatan har aldrig varit en gränd i egentlig mening, den planerades som det under 1800-talets andra hälft, men utgör endast en gräns mellan kvarteren Norrbacke och Porten. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 80-81 och 138-143.
Norrbacke var ett av de sista kvarteren som planlades på norra Klinten. Bidragande till detta var bland annat det dåliga gatunätet och tillgången på vatten samt kanske även närheten till rackarens tillhåll. En karta från 1851 visar att endast de södra delarna av Norrbacke då var utlagda som kvarter. De nordligaste tomterna i kvarteret utlades sannolikt i slutet av 1860-talet eller något senare. Bebyggelsen på flertalet av kvarterets nio fastigheter avviker därmed i storlek och utformning från den övriga småskaliga 1700-talsbebyggelsen på norra Klinten. Norrbacke representeras av varierande bebyggelse från 1700-tal till 1900-tal som huvudsakligen bebotts av arbetare och hantverkare. Under de senare decennierna har några av kvarterets fastigheter övergått till att brukas som sommarbostäder, dock ej i samma utsträckning som varit fallet i norra Klintens övriga kvarter.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Norrbacke 11 utgör en rektangulärt formad tomt som sträcker sig tvärs igenom kvarterets mellersta del och avgränsar till Nygatan i väster samt Norra Murgatan i öster. Fastigheten är sammanslagen av flera äldre tomter. Under 1700-talets andra hälft och 1800-talets första hälft utgjorde nuvarande fastighet två bredvid varandra liggande tomter i den östra delen, Klinteroten IV: 141 och 142, medan den västra delen ingick i den större tomten Klinteroten IV:117 som sträckte sig över hela nordvästra delen av kvarteret.
År 1785 omfattade de två östra tomterna var sitt trähus med brädtak, medan den västra delen sannolikt var obebyggd. En karta från början av 1900-talet visar att tomterna då sammanslagits till två fastigheter. Den norra av dessa, Klinteroten IV: 142, hade bevarad tomtavgränsning sedan 1700-talets andra hälft och omfattade den nuvarande norra byggnaden intill Norra Murgatan samt ett litet uthus. Den södra tomten, Klinteroten IV: 141, hade före 1883 utvidgats till att även omfatta de västra delarna. Nr 141 var då bebyggd med det nuvarande bostadshuset mot väster, den befintliga södra byggnaden mot Norra Murgatan i öster samt två uthusbyggnader, varav en som ännu är bevarad, i tomtens södra del. Denna struktur består till större delen idag. Tomterna sammanslogs till en 1931, men formellt blev sammanslagningen inte avslutad förrän 1966. På gården fanns fram till 1983 uthus med latriner som sedan revs.
Fastigheten omfattar idag fyra byggnader på en av plank och byggnader avskärmad tomt. Bostadshuset från 1800-talets andra hälft avgränsar fastigheten mot Nygatan i väster. Byggnaden tillhör den grupp av större flerfamiljshus som uppfördes längs Nygatans nordligaste sträckning under 1800-talets andra hälft. Bostadshuset har en vinkelställd tillbyggnad från 1931 som sträcker sig mot öster längs den norra fastighetsgränsen. Mot Norra Murgatan finns två mindre överloppsbyggnader, tidigare med funktion som enfamiljshus, belägna med gavlarna mot gatan. Det norra av dessa två hus är från 1700-talet med en stomme av kalksten och skiftesverk. Det södra huset är i skiftesverk från 1700-talet. Längs den södra tomtgränsens mellersta del finns ett uthus från 1800-talets andra hälft. Den avskärmade innergården är belagd med kalkstensflis och grus samt med planteringar av rabatter och päronträd. De små enfamiljshusen har gaveln mot Norra Murgatan likt flera av de äldre husen längs denna gatusträckning.
Fastighetens sammansättning, med bebyggelse från 1700- och 1800-talet samt med förändringar och moderniseringar under 1900-talet, avspeglar flera olika skeden i norra Klintens bebyggelseutveckling. Fastigheten betingar därmed ett mycket högt kulturhistoriskt värde som en god representant för norra Klintens karaktär.