Fastighet: Pomona 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Pomona utgör ett relativt stort område beläget i de norra stadsdelarna. Kvarteret ligger strax innanför och väster om Norderport och avgränsas av Norra Tullgränd i nordöst, Odalgatan i sydöst, Wismargränd i sydväst, samt Svartbrödragatan i nordväst. Pomona tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 117-121.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt åtta fastigheter, varav två är obebyggda. Mot Odalgatan har kvarteret en sluten karaktär, där plank skärmar av tomten och bostadshusen ligger direkt invid gatan. Kvarterets andra sida, mot Wismargränd och Svartbrödragatan, är däremot öppen med en trivsam lummighet, inramad av spjälstaket och låga murar. Fastigheten Pomona 9 skiljer sig något från kvarterets övriga tomter då bryggerikaraktären här är påtaglig. Det är också på de gamla bryggerifastigheterna Pomona 8, men framförallt på Pomona 9, som man finner en gammal gårdsplan i dess rätta bemärkelse.
Bebyggelsen inom kvarteret är av blandad karaktär. Byggnaderna längs Odalgatan är uteslutande från andra hälften av 1800-talet, men ger ett skiftande intryck då både den mer storbyggda borgarkaraktären och den något mindre, men framförallt enklare arbetarkaraktären finns representerad. De byggnader på Pomona 9 som tillhörde det tidigare bryggeriet, har av naturliga skäl präglats av denna verksamhet och kan inte jämföras med andra byggnader i kvarteret eller området. De två byggnaderna vid Svartbrödragatan i väst har utseende av 1980-tal trots att det ena är ett storbyggt hus från 1940-talet.
Under medeltiden var Visbys norra stadsdel bebyggd, till största delen med trähus. Vid arkeologiska utgrävningar i kvarteret har man funnit tjocka medeltida kulturlager samt spår efter ett troligt bronsgjuteri från 12-1300-talet. På Pomona 12 har hittats högmedeltida lämningar efter en smedja. Sannolikt har marken sedan sekelskiftet 1700, till största delen använts som åker.
Stadskartan från 1748 visar att nuvarande Pomona tillsammans med det i väst angränsande kvarteret Flora utgjorde en enda frijordsfastighet, dock med en väg utmärkt som en delning av marken. På 1807 års karta syns ingenting av denna väg. En plan över Visby stad från 1852 betecknar området enbart som ’Tranhusåkern’, men med sydvästra och nordöstra hörnen avgränsade som tomtmark. På stadskartan från 1856-60 syns området, motsvarande dagens Pomona, vara indelat i fem tomter, där nr 117 är störst och utgör nära på hela nuvarande kvarteret Pomona och sträcker sig även över större delen av kvarteret Flora. Tomterna 118-121 är små och utgör kvarterets sydöstra hörn. Dessa fastigheter nämns i husklassifikationen från år 1785 vara bebyggda med trähus.
I samma husklassifikation noteras tomt nr 117 som "åker nr 1 bland åkrar i staden" och på 1800-talets senare hälft kallades marken populärt ’Söderbloms åker’ efter en ägare. Botaniska trädgårdens trädgårdsmästare May och hans son drev en handelsträdgård huvudsakligen i områdets västra del, motsvarande nuvarande kvarteret Flora, medan trädgårdsmästare Hans Lind på 1890-talet startade en handelsträdgård på fastigheten i öst som kom att bli del av kvarteret Pomona. Den handelsträdgården drevs sedan vidare på ett med tiden allt mindre område och fram till 1980-talet fanns frilandsodlingar på tomten. Kring 1842 startades bryggeriverksamhet på framförallt nuvarande Pomona 9, av bryggaren Lars Söderblom. Lorentz Gibson, och senare sonen Algot, drev sedan svagdricksbryggeri där fram till 1955.
Under 1800-talet förändrades tomtfördelningen något. Stadskartan från 1883 visar en avgränsning dragen mellan nuvarande Flora och Pomona. Denna markering stämmer dock inte riktigt överens med den senare Svartbrödragatans sträckning. Det är oklart huruvida markeringen verkligen är en tomtgräns, då det av kartan inte framgår någon tomtbeteckning för den västra delen. Det skulle kunna röra sig om en markerad avgränsning i form av till exempel ett plank mellan bebyggelsen i öst och åkermarken. På fotografier från 1895 syns ett högt plank i samma sträckning som nuvarande Svartbrödragatan och på marken väster om detta är handelsträdgården belägen. Enligt 1912 års karta är det en uttalad tomtgräns som stämmer överens med dagens gatusträckning.
Den sydöstra delen av Norderroten III:117, sedermera kallad Pomona 1, kom att dominera området och kvarteret ända in på mitten av 1900-talet, då marken började styckas av till ett antal mindre tomter. Nuvarande Pomona 7, 10 och 11 avstyckades med början vid mitten av 1900-talet och troligtvis försvann den gamla tomten 121 då Pomona 10 bildades på 1940-talet.
Fastighetsbeskrivning:
Pomona 9 är en stor fastighet och utgör kvarterets östra hörn, angränsande till Norra Tullgränd i öster och Odalgatan i söder. Denna tomt är den i kvarteret som varit bebyggd längst och tomtens nuvarande avgränsning överensstämmer i stort med de gamla tomterna Norderroten III:119 och 120. Även en del av den tidigare tomten nr 121 tillhör den nuvarande fastigheten. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse på nr 119 i form av ett trähus samt ett stall, båda med brädtak. På tomt nr 120 noteras vid samma tidpunkt ett trähus med brädtak, likväl på tomt nr 121. En teckning från 1826 visar två sammanbyggda skiftesverkshus med faltak. Enligt uppgift är byggnaden kring 1846 putsad med tegeltak och vinkelbyggnad åt gården, och omgiven av idel trähus. Till fastigheten hörde senare en stor lada som användes av handelsträdgården, samt ett växthus som löpte via nuvarande Pomona 10 och 11.
På 1840-talet startade bryggeriverksamhet på fastigheten. Sannolikt härrör den stora bryggeridelen in mot gården från den tiden. Ett nytt boningshus uppfördes mot gatan 1877, liksom tvättstuga och vedbod uppfördes mot bryggeriets sydvägg 1877. Ett foto från 1900-talets första hälft visar ägarinnan Laura Gibson och dåvarande speceriaffär i huset. Då trädgårdsmästare Linds lada revs 1955 uppfördes den långa garagelängan i väster. Kalkstenen från rivningen användes till fyllnadsmaterial för att plana ut marken. Vid samma tillfälle revs också ett ca 5,5 m högt kylskepp av trä, uppfört 1917.
Under andra hälften av 1900-talet har byggnadskropparna successivt byggts om till flerfamiljshus. Både byggnadskomplexet och fastigheten som helhet har dock kvar sin karaktär av mindre industritomt i småstaden, vilket bäst upplevs vid betraktelse från den öppna infarten från Norra Tullgränd. Gårdsytans storlek, beläggning och avsaknaden av större trädgårdsyta är viktiga komponenter för det kontinuitets- och kulturhistoriska värde som fastigheten har.