Fastighet: Priorn 13
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Alldeles väster om S:ta Maria domkyrka ligger kvarteret Priorn. Det är ett av stadens största kvarter och relativt oregelbundet i formen. Kvarteret avgränsas i norr av Smedjegatan, i nordost av Biskopsgatan, i sydost av Västra Kyrkogatan, i söder av Skolgatan, i sydväst av S:t Drottensgatan och i väster av S:t Hansgatan. I kvarteret ingår idag tio fastigheter, däribland stadens till ytan största, Biskopsgården, Priorn 2.
Kvarteret utgör det område i Visby där en boplats under stenåldern var belägen. Det äldsta vägsystemet tycks ha påverkat det nuvarande kvarterets läge och sträckning. Från medeltiden är kvartersbilden oklar, men dagens kvarter har sannolikt motsvarats av flera mindre med mellanliggande gränder. Ingen av dessa är dock idag kända. Kvarteret var under medeltiden tätt bebyggt med stenhus, dock sannolikt inte helt fullbyggt. I kvarteret finns några av Visbys mer intressanta hus med medeltida murverk bevarade. Formen på kvarteret är sedan år 1646, enligt den karta som då ritades, i stort sett oförändrad. Den från år 1697 upprättade kartan visar en tomtindelning som i stort motsvarar dagens.
Kvarteret dominerades, då som nu, av Biskopsgården och hela kvarteret har sedan medeltiden tillhört eller varit nära sammankopplat med kyrkan. Runt omkring kvarteret ligger flera av stadens ruinerade kyrkobyggnader, vilket har påverkat verksamheten här. Från 1500-talet och ända fram till 1980-talet har, förutom den kyrkoinriktade, även undervisnings- och skolverksamhet förekommit.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten är belägen mitt emot S:ta Maria Domkyrka, med Västra Kyrkogatan som avgränsar i sydost. Priorn 3, 2 och 14 avgränsar fastigheten åt övriga håll. Fastigheten är idag bebyggd med fyra hus. Byggnad 1 och 2 är belägna med långsidorna mot gatan. Byggnad 3 sträcker sig från byggnad 2 in mot gården, längs fastighetsgränsen till Priorn 14 och byggnad 4 ligger nordost om övriga byggnader, vid gränsen mot Priorn 3.
Enligt 1697 års karta hade fastigheten inte riktigt samma utsträckning då som nu. Den hade då tomtnummer 138, men en liten del av den stora biskopsgården, tomt nummer 136, utgjorde nuvarande fastighets västra del. Vid 1700-talets slut hade fastighetsindelningen ändrats och tomten betecknades då S:t Hansroten IV:19.
Under medeltiden fanns i denna del av kvarteret flera byggnader av såväl sten som trä. Ett medeltida stenhus var beläget ett stycke in på gården, vilket troligen revs under 1600- eller 1700-talet. Byggnadsstenen kan ha återanvänts vid byggandet av det nuvarande bostadshuset (byggnad 1). Vid arkeologiska utgrävningar har avfall från bronsgjuteriverksamhet framkommit, daterat till 1200-tal. Under 1700-talet fanns på fastigheten en stadsgård med flera byggnader. I mitten av 1700-talet uppfördes huvudbyggnaden, det större boningshuset som ligger vid Västra Kyrkogatan. Mot söder är det sammanbyggt med en flygel i två våningar som åt väst har ytterligare en sammanbyggnad i en våning. På gården finns ytterligare två fristående bostadshus.
Fastigheten ligger monumentalt i stadsbilden utmed Västra Kyrkogatan med utblick mot Domkyrkan. Huvudbyggnaden och därmed fasaden mot gatan har bevarat sin karaktär av 1700-talets borgarhus och har därmed ett högt kulturhistoriskt värde. De idag bevarade medeltida delarna på fastigheten ger även ett byggnadshistoriskt kontinuitetsvärde åt fastigheten.