Fastighet: Remmaren 13
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 13 är belägen i kvarterets södra ände ut mot Klinttorget. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:117 och infästes troligtvis 1786, samtidigt som fastigheterna Remmaren 11 och 12. Fastigheten har en bevarad gränsdragning sedan tiden då den infästes. Redan i husklassifikationen från år 1785 noteras dock bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Stadskartan från 1883 visar att det fanns en lada i tomtens norra del, denna ersattes vid sekelskiftet 1900 med ett gårdshus med avträde.
Fastigheten omfattar idag bostadshuset från 1780 med långsidan i liv med gatan. Gårdshuset som uppfördes i början av 1900-talet ligger i tomtens nordvästra del. Fastighetens avgränsning mot söder och väster utgörs av en tegelavtäckt och vitputsad mur. I den södra muren ut mot Klinttorget finns en brun port av locklistplank. Mot öster löper en likadan mur, delvis plåtavtäckt, och mot grannfastigheten i norr finns ett brädplank målat med rödfärg. Trädgården har markbeläggning av växelvis gräs, kalkstensflis, singel och grus. Där finns växter såsom ett större valnötsträd från 1904, fikon, rododendron, stockrosor, kungsljus, prästkragar och murgröna. Ut mot torget finns flera rosenrabatter.
Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde i och med bostadshuset från 1780-tal och ett miljöskapande värde med en gårdsmiljö efter 1900-talets utformning med flera gårdshus.