Fastighet: Remmaren 18
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 18 är belägen i västra delen av kvarteret, vid Nygatan. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:112 och infästes 1782. Sedan dess har fastigheten bevarat sin gränsdragning. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak som i slutet av 1880-talet ännu var fastighetens enda byggnad. Omkring år 1900 hade en liten utbyggnad mot gården tillkommit och ett brygghus med förråd uppförts längs östra fastighetsgränsen. Under årens lopp förändras denna byggnad i storlek. På 1950-talet försvann förrådsdelen och bostadshuset invid gatan genomgick en omfattande om- och tillbyggnad. En förrådsbyggnad sammanbyggd med det gamla brygghuset återuppfördes 1969. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes under 1780-talet och är placerad med långsidan mot Nygatan. Förrådsbyggnaden är från 1969 och står längs tomtens östra fastighetsgräns. Denna utgör nu tillsammans med huvudbyggnaden en sammanhållen gårdsmiljö.
Mot grannfastigheten i söder finns ett plank av stående brunmålad panel och i norr och öst finns en tegelavtäckt, delvis vitputsad mur av silikattegel. På husets södra sida finns ingen avgränsning mot gaturummet, istället är här en öppen infart täckt med kalkstensflis. Innergården är välvuxen. Den är belagd med gräs och kalkstensflis och här finns växter som äldre syrén, chersmin, kaprifol och liljor. Här finns även planteringar med gullris, rosenvidd, bollbuske, akveleja, hibiskus, rosor, vindruvor och diverse buskar.
Fastighetens utförande är i sin helhet arkitektoniskt tilltalande. Den sammanhållna gårdsmiljön och boningshusets karaktäristiska placering i liv med gatan ger fastigheten ett miljöskapande värde. Den relativt välbevarade småskaligheten mot gaturummet bidrar till kvarterets arkitektoniska helhet.