Fastighet: Remmaren 19
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 19 är belägen i västra delen av kvarteret, vid Nygatan. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:111 och infästes 1782. Fastigheten har sedan dess bevarat sin tomtgräns. I husklassifikationen från 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus och ett stall, båda med brädtak. I början av 1880-talet fanns även två små uthusbyggnader. Dessa uthus och stallet i öster försvann kring år 1904 när bostadshuset invid gatan byggdes ut åt gården. Någon gång omkring 1920 uppfördes en förrådsbyggnad längs fastighetens östra gräns. Det nuvarande bostadshuset uppfördes omkring 1780 och är placerad med långsidan mot Nygatan. Byggnaden motsvarar troligen det hus som nämndes i husklassifikationen från 1785. 1920-talets förrådsbyggnad kvarstår på gården.
Fastigheten avgränsas ut mot gatan av ett plank och en gårdsport av betsade, snedställda brädor och i söder av en tegelavtäckt mur i silikattegel. Gården är belagd med gräs, kalkstensflis och kullersten och växtligheten består av ett päronträd, hallon, persika, rododendron, pioner, clematis, stockrosor, strutbräken och blomrabatter.
Fastighetens kulturhistoriska värde ligger främst i att den bevarat sin tomtgräns sedan infästet 1782.