Fastighet: Remmaren 20
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 20 är belägen i västra delen av kvarteret, vid Nygatan. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:110 och infästes 1782. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak. Ett sekel senare var bostadshuset tillbyggt mot gården och tre uthus av varierande storlek hade uppförts på fastigheten. I början av 1900-talet hade bostadshuset byggts till ytterligare och två av uthusen var antingen ombyggda eller rivna och ersatta av nya byggnader. 1936 finns inte längre det norra uthuset utmärkt på stadskartan. Fastighetens nuvarande huvudbyggnad utgörs av det tillbyggda bostadshuset från 1700-talet invid gatan. Längs södra fastighetsgränsen ligger en gårdsbyggnad, som uppfördes 1987.
Den välhållna fastigheten avgränsas mot gatan i väster av ett plank i svartmålad, stående panel med överliggare. Mot norr och öster finns ett plank av grönmålad, stående panel. Trädgården är delvis täckt med gräs och delvis belagd med kalkstensflis och invid boningshuset och gårdsbyggnaden finns trädäck. Växtligheten karaktäriseras av gullregnsträd, pioner, rosor och blomrabatt.
Gårdens avgränsning med höga plank är karaktäristiskt för kvarterets slutna gatubild. Med bostadshusets välbevarade exteriör och bevarade tomtsträckning utgör fastigheten en kulturhistoriskt intressant enhet. Fastigheten har även ett betydelsefullt miljöskapande värde för gatubild och kvarter.