Fastighet: Remmaren 23
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 23 är belägen i norra delen av kvarteret, mot Murgränd. Fastigheten benämndes tidigare Klinteroten IV:127 och infästes 1782. Fram till 1983 utgjorde Remmaren 23 en gemensam fastighet tillsammans med Remmaren 22 och hette då Remmaren 3. I husklassifikationen från år 1785 noteras här bebyggelse i form av ett stenhus med brädtak. Den byggnaden hör idag till Remmaren 22. På 1883 års stadskarta är en byggnad markerad i nordvästra delen av den äldre tomten, nuvarande Remmaren 23. Detta kan möjligtvis ha varit ett stall eller liknande och måste ha rivits innan det nuvarande huset byggdes 1884. Från 1983 har fastigheten bevarat sin tomtgräns. Det nuvarande bostadshuset uppfördes 1884 och är placerat med långsidan i liv med Murgränd. År 1982 tillkom ett förråd och hobbylokal i fastighetens sydvästra hörn, på platsen där ett äldre uthus tidigare stått. 1993 uppfördes en bod i fastighetens nordvästra hörn. Denna används idag som cykelförråd.
Fastigheten avskärmas mot gränden i norr av ett plank med en gårdsport av brunmålad locklistpanel. Mot fastigheterna i öst och väst finns ett brunmålat plank av stående panel. Gården är belagd med gräs och småsten och växtligheten karaktäriseras av ett äldre äppelträd, ett ungt mullbärsträd, syréner, chersmin, kaprifol, solrosor och blomrabatter.
Fastigheten bidrar till kvarterets arkitektoniska helhet genom sin karaktäristiskt avgränsade gårdsmiljö. Bostadshusets prägel av 1800-talets arkitektur ger fastigheten ett kulturhistoriskt värde.