Fastighet: Remmaren 4
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område på norra Klinten. Det angränsar till Nygatan i väster, Murgränd i norr, Norra Murgatan i öster samt Klinttorget i söder. Remmaren ingick tidigare i Klinterotens fjärde kvarter med tomterna nr 108-127.
Spåren av verksamhet på Klinten från tiden före ringmurens tillkomst är magert. Eventuellt kan här ha funnits en spridd enkel bebyggelse. Kvartersområdet beskrevs som obebyggd mark och upptogs redan 1585 i en inventarieförteckning som ägd av kyrkan. Under 1600-talet benämndes området Biskopsåkern tillsammans med nuvarande kvarteret Låset samt delar av Östermur. Denna åker var tydligen avsedd för superintendenten – biskopen vid kyrkan S:ta Maria. Biskopsåkern och bredvidliggande Klockaråkern västerut brukades ännu under 1700-talet. En stadskarta från år 1748 visar att båda åkrarna tillhörde kyrkan.
Då åkrarna på Klinten började bebyggas blev det i sådan omfattning att kyrkorådet 1737 ville ha byggnadsförbud på kyrkberget. Denna gång blev det ingen framgång så ett nytt försök gjordes år 1782. Detta år kom största delen av Biskopsåkern och därmed nuvarande kvarteret Remmaren att avstyckas och infästas. Tomterna intill Klinttorget infästes något senare.
Under 1790-talet flyttades spöpåle samt schavott till Klinttorget från Stora Torget. Klinttorget utgjorde sedan spötorg under 1800-talet. Här hade man även hötorg för försäljning av hö, ved, och halm. Senare under 1800-talet kallades det för Nya Torget fram till 1912, då det fick sitt nuvarande namn. Murgränd i norr kallades tidigare förr Klockaregränd. Områdets gatubild är i stort sett oförändrad sedan 1851.
Enligt husklassifikationen från 1847 bodde det många änkor i kvarteret. Fastighet nr 116 (Remmaren 14) står här upptagen som en handlare Luths trädgård. I övrigt var det personer med blygsam samhällsställning som bodde i kvarteret, exempelvis stadsarbetare, timmermän och sjömän. Av 1861 års husklassifikation kan utläsas att det då även fanns lite ’finare folk’ i kvarteret, en ’landscancellist’ Broander, och ett par sjökaptener. Fastigheterna tillhörande dessa personer är värderade betydligt högre än övriga.
Kvarteret har idag näst intill samma tomtindelning som erhölls vid avstyckningen 1782. Fastigheterna är indelade efter ett rutnätsmönster som omfattar 22 tomter. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, beläget med långsidan i liv med gatan och med ett gårdshus i tomtens bortre del, mot kvarterets mitt. Fastigheterna avskärmas från insyn av höga träplank. Numera hör Klintens bebyggelse till de mer exklusiva bostadsområdena innanför ringmuren.
Fastighetsbeskrivning:
Remmaren 4 är belägen i nordöstra delen av kvarteret, vid Norra Murgatan. Fastigheten betecknades tidigare Klinteroten IV:126 och infästes år 1782. I husklassifikationen från 1785 noteras att fastigheten var bebyggd med ett trähus och ett stall, bägge med brädtak. Fastigheten har bevarat sin tomtgräns sedan dess. På 1880-talet innefattade tomten bostadshuset placerat i liv med Norra Murgatan samt ett brygghus och två andra gårdsbyggnader. Vid sekelskiftet byggdes gårdshusen ihop längs södra fastighetsgränsen samtidigt som bostadshuset fick en utbyggnad mot gården. Kring 1990 uppfördes en gäststuga som byggdes samman med bostadshuset, samtidigt ersattes gårdshusen av en förrådsbyggnad i fastighetens sydvästra hörn.
Fastighetens avgränsningar till granntomterna är utförda så att de överensstämmer med byggnadernas. Ut mot Norra Murgatan finns ett plank med vitmålad locklistpanel. Planket har en ljusblåmålad inkörsport med snedställd panel. I söder löper en äldre kalkstensmur, delvis med vit snutputs. Mot grannen i väst står ett plank av stående, vitmålad panel samt en snutputsad, tegelavtäckt mur. Gården är till större delen belagd med kalkstensflis och är terrasserad med av en låg kalkstensmur mot en något högre nivå i fastighetens nordvästra hörn. Trädgården är bevuxen med silvergran, murgröna, rosor, fläder och chersmin.
Fastigheten bidrar till kvarterets arkitektoniska helhet genom sin småskalighet och ut mot gaturummet relativt bevarade proportioner, samt genom den karaktäristiska avgränsningen mot omkringliggande bebyggelse. Därmed har fastigheten både ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde. Byggnaderna och gården samverkar med varandra men genom färgsättning och framtoning avviker dock fastigheten något från de övriga i kvarteret.