Fastighet: Ringaren 13
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Ringaren är rektangulärt till formen och beläget i den södra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Vårdklockegatan i nordväst, Adelsgatan i sydost, Klockgränd i nordost och S:t Michaels gränd i sydväst. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens andra kvarter med tomterna 18-28 i den västra delen och 45-48 i den östra delen, längs Adelsgatan.
Trots att kvarteret är beläget intill Adelsgatan, en av de viktigaste infartslederna till den medeltida stadskärnan och hamnen, var det bland de sista som planlades och bebyggdes på denna del av Klinten. Vid arkeologiska undersökningar har det påträffats rester efter medeltida trähusbebyggelse i kvarterets södra del. På kartan från 1696-97 utgörs det område som motsvarar kvarteret Ringaren huvudsakligen av åkermark. I de södra delarna av området, längs Vårdklockegatan i väst och Adelsgatan i öst, fanns vid den här tiden ett par tomter utlagda. Den fåtaliga bebyggelsen utgjordes av mindre hus eller stugor och tillhörande kålgårdar. 1722 förstördes stora delar av kvarteret, liksom de intilliggande kvarteren Stopet och Borgen, av en brand. Detta påskyndade genomförandet av nya tomtregleringar. Vid 1700-talets mitt infästes kvarterets tomter, vilka därefter i mer betydande grad började bebyggas med den typ av mindre trähusbebyggelse som varit vanlig på hela Klinten. 1785 bestod kvarteret av 15 fastigheter. Sedan dess har ett flertal fastighetsombildningar genomförts genom åren. Den största fastigheten, Ringaren 20, upptar en stor del av kvarterets södra del efter ett flertal sammanslagningar under 1900-talet. Kvarterets befolkning har genom århundradena bestått av sjömän och en del arbetare, men till övervägande delen dominerats av hantverkare och handelsmän samt deras familjer.
Idag är kvarteret indelat i 11 fastigheter. Få representanter av 1700-talets trähusbyggnader finns bevarade. Dessa återfinns främst i kvarterets västra del samt några även i den nordöstra delen, längs Adelsgatan. De sistnämnda är dock kraftigt förändrade med om- och tillbyggnader, för att anpassas i gaturummet till de flera våningar höga affärsbyggnader som uppfördes under 1800-talets senare del och 1900-talets inledande årtionden. Sedan 1980-talet finns två större flerfamiljshus på fastigheten Ringaren 20. Dessa sentida byggnader har dock en anpassning i volym och proportioner till den omkringliggande bebyggelsen. Flertalet fastigheter har ett eller flera gårdshus. Gårdshusbebyggelsen består främst av ombyggda ekonomibyggnader från 1700-talet samt mindre uthus, de flesta från 1900-talet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Ringaren 13 är placerad i kvarterets västra del. Den gränsar i nordväst till Vårdklockegatan. Ringaren 13 är en av få fastigheter i kvarteret som var bebyggd vid 1600-talets slut. Dess västra del utgjordes, enligt Schildlers kartritning från 1696-1697, av tomt nummer 342. Tomten var bebyggd med ett trähus med tillhörande kålgård. Den östra delen utgjordes fram till infästet 1768 av åkermark, den så kallade Luttermanska åkern. Efter infästet och fram till innerstadens nuvarande fastighetsindelning, motsvarades fasigheten av tomterna Klinteroten II: 23 och 24. Enligt husklassificeringslängden från 1785 var tomt nummer 23 bebyggd med ett trähus med tegeltak och ett stall med brädtak. På tomt nummer 24 fanns ett trähus med brädtak. 1856 års karta visar att den senare var uppdelad i två, 24 och 24 ½, med placering åt norr respektive öster. På kartan från 1883 har tomterna har slagits samman och fått sin nuvarande avgränsning och bebyggelse.
Fastigheten har idag två byggnader. Huvudbyggnaden är ett större, delvis panelklätt, skiftesverkshus som sannolikt härrör från 1700-talets mitt. Byggnaden är placerad i tomtens västra del, med långsidan utmed Vårdklockegatan och en mindre utbyggnad mot sydväst. I tomtens nordöstra hörn finns ytterligare en, dock betydligt mindre, skiftesverksbyggnad från 1700-talet. Byggnaden var ursprungligen ett stall. Den renoverades och byggdes om till gäststuga i slutet av 1960-talet med virke från Dalarna, varför den sedan dess kallas för Dalastugan. Fastigheten har genom åren, fram till 1900-talets mitt, främst ägts av hantverkare och sjömän samt deras hustrur eller änkor.
Fastigheten avgränsas mot gaturummet och grannfastigheterna av höga plank. En redskapsbod är inbyggd i planket mot sydväst. Till boden finns en minimal ingång, försedd med en enkel, brunmålad dörr. I planket mot Vårdklockegatan finns en hög infartsport. Mellan huvudbyggnaden och Dalastugan sträcker sig ett ofärgat, högt plank med en spaljéinramad genomgång. Mellan huvudbyggnadens tillbyggnad mot söder och planket mot gatan finns ett skärmtak för cykeluppställning, täckt med rött, vågformigt plåttak. Gården är belagd med gräsmatta som bryts upp av gångar med grus, natursten och cementplattor. Växtligheten utgörs av lövträd, buskar och planteringar. Längs huvudbyggnaden finns även rosenrabatter, såväl mot gården som mot gatan.
Fastigheten, med sitt karaktäristiskt slutna gårdsrum, har en ovanligt stor tomt för att vara i Visby innerstad. Den har ett stort kulturhistoriskt värde i och med sina 1700-talsbyggnader och de tidigt fastställda tomtgränserna, samt är av miljöskapande betydelse för stadsdelen.