Fastighet: S:t Klemens 17
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt samt avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförande. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark samt bebyggd vid den tiden. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Gentemot kartan från 1883 visar den från 1912 inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nr 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Klemens 17 är en liten fastighet i kvarterets sydöstra del, invid Smedjegatan. På Schilders karta från 1696-97 syns dagens fastighet vara en del av en då betydligt större tomt som sträckte sig över större delen av kyrkoruinens sydsida. Den stora tomten utgjordes då av ett stenhus med stall, trädgård, kålgård och gårdsrum. Under 1700-talet kom markområdet där dagens fastighet ligger att betecknas Norderroten III:105. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus och ett stall, bägge med tegeltak, samt ett kohus och en bod med brädtak. På 1883 års karta syns tomt 105 ingå som en del av en större köpmansgård (tillsammans med nuvarande S:t Klemens 18, 19 och 20), där fastighetens boningshus ursprungligen var en ekonomibyggnad. 1978-79 fick fastigheten den nuvarande tomtavgränsningen. Samtidigt delades huset av så det kom att tillhöra två fastigheter och bilda två radhusdelar.
Dagens fastighet domineras av bostadshuset, vilket numera är en av de två radhusdelarna av den byggnad som uppfördes kring år 1800 med långsidan invid gatan. Fastigheten avgränsas av ett lågt spjälstaket åt norr och gården är belagd med smågatsten. I trädgården finns ett tillbyggt förråd i trä med pappklätt pulpettak, och där växer bland annat tujor, murgröna och rosor.
Fastigheten visar en modern struktur anpassad efter den äldre byggnaden, kvartersformen och den traditionella gatubilden. Byggnaden i vilken fastigheten utgör en del, är en viktig miljö- och rumsskapande komponent i gaturum och kvarter.