Fastighet: S:t Klemens 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt samt avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförande. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark samt bebyggd vid den tiden. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Gentemot kartan från 1883 visar den från 1912 inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nr 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Klemens 2 är en i det närmaste triangelformad fastighet i kvarterets nordöstra del, invid S:t Klemensgatan. Fastigheten sträcker sig från gatan i nordöst ända in till S:t Klemens ruin i kvarterets mitt. Vid arkeologiska undersökningar på fastigheten har man funnit medeltida murverk samt lämningar efter den medeltida kyrkogården. På Schilders karta från 1696-97 finns inga tomter utmärkta i den här delen av kvarteret, men markområdet kom på 1700-talet att betecknas Norderroten III:91 och i husklassifikationen från år 1785 noteras här bebyggelse i form av ett trähus med brädtak, samt en verkstad och ett stall. Tomtens nuvarande sträckning går troligen tillbaka till omkring 1925 då nuvarande S:t Klemens 10 bildades och tomtens sydvästra del sannolikt lades till denna.
Det stora boningshuset med långsidan invid gatan är ursprungligen från tidigt 1800-tal, möjligen ännu tidigare. Strax bakom detta, invid tomtens östra gräns, ligger ett mindre bostadshus, uppskattningsvis från 1800-talet och i tomtens sydöstra hörn finns en friggebod från 1970-talet. Fastigheten avgränsas norrut av ett modernt högt plank med dubbelport. Även mot grannfastigheten i väst finns ett plank medan en hög staplad kalkstensmur löper i öst. Gården har en skiftande markbeläggning i form av gräs, grus, kalkstensflis samt betonggång. Bland de växter som finns här kan nämnas alm, jasmin, murgröna och rosor.
Fastighetens huvudsakliga struktur samt huvudbyggnad är av stort kulturhistoriskt värde och fastigheten bidrar till gatumiljöns arkitektoniska helhet med rums- och miljöskapande värden.