Fastighet: S:t Klemens 20
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt samt avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförande. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark samt bebyggd vid den tiden. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Gentemot kartan från 1883 visar den från 1912 inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nr 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Klemens 20 är en stor fastighet med oregelbunden form i kvarterets södra del, invid Smedjegatan. Fastigheten sträcker sig från gatan i söder in till kyrkoruinen i kvarterets mitt. Detta är en storbyggd före detta handelsgård med ursprung från 1700-talets första hälft, bostadshuset vid gatan (1a) har även medeltida delar. Fastigheten förefaller vara kvarterets tidigast bebyggda. År 1697 omnämns ett stenhus på tomten. Dagens fastighet motsvarade på 1700-talet två tomter, Norderroten III:103 och 104. På en tomtmätningskarta från år 1728 markeras ett stenhus på platsen för den ännu stående byggnaden 1a, och skiftesverksmagasinet intill kyrkoruinen förefaller enligt en inskription vara uppfört år 1739. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett stenhus, två trähus, ett brygghus, en drängstuga, en lada och ett fähus. Under 1700- och 1800-talet förtätades kvarters- och tomtbebyggelsen och byggnaden 1b intill 1a i nordöst, samt byggnader på granntomten 105 (nuvarande S:t Klemens 17-19), tillkom som komplementbebyggelse.
Under stora delar av 1800- och 1900-talet hängde motsvarigheten till dagens tomter S:t Klemens 17-20 samman i en enhet med samma ägare, vilken även innehade marken motsvarande nuvarande S:t Klemens 12-16. 1700- och 1800-talsbebyggelsen kvarstod i stort sett intakt fram till 1970-talet, dock med tiden moderniserad. På 1970-talet företogs en genomgripande sanering och upprustning i tidens anda, varefter tomten delades och nuvarande fastigheter bildades. Bebyggelsen gjordes genomgripande om, ett uthus mot kyrkoruinen revs och gården runt ruinen omvandlades till ett mellanting mellan hyreshusgård och offentligt gångstråk. Därmed har gårdskaraktären, såväl som de enskilda byggnadernas karaktär kraftigt förändrats och har i mycket en prägel från 1975 och framåt. Fastighetens sydöstra del avgränsas av en putsad mur ut mot Smedjegatan medan det i sydväst finns en öppen inkörsport. Gården är belagd med växelvis kullersten och gräs och där finns gångar av markbetongplattor.
Fastighetens ursprung är kulturhistoriskt intressant och den är en rums- och miljöskapande faktor i gaturummet. Byggnaderna i sig är av stort kulturhistoriskt värde.