Fastighet: S:t Klemens 5
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt samt avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförande. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark samt bebyggd vid den tiden. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Gentemot kartan från 1883 visar den från 1912 inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nr 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Klemens 5 är kvarterets största fastighet. Den har oregelbunden form och är placerad i kvarterets södra del, invid Smedjegatan. Fastigheten sträcker sig från gatan i söder och in till S:t Klemens ruin i kvarterets mitt. På Schilders karta från 1696-97 syns att dagens fastighet låg inom ett markområde som tillhörde två olika tomter, nr 220 och 221. Tomt nr 220 i sydväst var vid denna tid bebyggd med ett hus av trä och hade en kålgård, medan den större tomt nr 221 i norr var bebyggd med ett stenhus och ett stall, med trädgård, kålgård och gårdsrum.
Området kom under 1700-talet att närmast motsvara tidigare tomterna Norderroten III:100, 101 och 102. I husklassifikationen från år 1785 noteras på tomt 100 ett trähus med brädtak samt ett stenhus med tegeltak. På tomt 101 fanns ett trähus och ett stall, båda med brädtak, och på tomt 102 fanns ett trähus och ett brygghus med tegeltak samt ett stall. Sannolikt är att dagens tre delbyggnader i tomtens södra del stämmer överens med vissa av de i husklassifikationen upptagna byggnaderna. År 1910 fanns stall, en smal länga med hästspiltor, i fastighetens västra del. Stallet ersattes år 1945 av en länga med vedbodar, sannolikt en bod per hushåll. År 1912 ingick även nuvarande S:t Klemens 6 i enheten. Tomtens nuvarande sträckning går åtminstone tillbaka till 1936.
Fastigheten, som idag används för hotellverksamhet, är en före detta handelsgård eller stadsgård med ursprung från omkring sekelskiftet 1800, men med enstaka byggnader av äldre ursprung. Bebyggelsen är grupperad runt ett slutet gårdsrum som med tiden dock ändrat karaktär. Byggnaderna runt gården har också förändrats, såväl till sin funktion som till gestaltning och uttryck. De äldre volymerna och stommen i den ursprungliga handelsgården är dock väl bevarade.
Längs med gatan i söder finns två stora byggnader (1a och 1b) som i praktiken är en enda huskropp, båda kan antas vara från 1700-talets slut. Från mitten av denna huskropp, in mot gården, finns en byggnad (1c) som har sitt ursprung som brygghus, troligen åtminstone från 1700. I tomtens västra del står en mindre förrådsbyggnad som torde vara relativt modern, och där finns även en uthuslänga från 1945. Fastighetens norra del utgörs av en enda stor byggnad som har sitt ursprung från år 1850, men som 1943 genomgick en i det närmaste allomfattande ombyggnad.
Fastigheten avgränsas till största delen av de olika byggnaderna, men ut mot Smedjegatan står en bit putsad och tegelkrönt kalkstensmur och mot grannfastigheten i väst finns ett modernt plank. Gården är belagd med grus, gräs och kalkstensflis och där finns gångar av markbetong. Mellan byggnad 1c och fastighetens norra byggnad löper en låg putsad mur. På gården växer diverse buskar, rosor och ölandstok med mera.
Fastighetens bevarade gårdsstruktur är kulturhistoriskt värdefull. Mot gaturummet vid Smedjegatan bildar de bägge huvudbyggnaderna (1a i öster, 1b i väster) en stark fond. De bägge, exteriört väl bevarade byggnaderna, sluter till det krökta gaturummet på ett mycket förtjänstfullt sätt och har tillsammans med resten av fastigheten höga rums- och miljöskapande värden för kvarter och område.