Fastighet: S:t Klemens 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Klemens utgör ett i det närmaste liksidigt triangulärt område, med ena spetsen i norr. Kvarteret är beläget i de norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, S:t Klemensgatan i öster och Smedjegatan i söder. S:t Klemens tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 90-105.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt 19 fastigheter varav 17 har profan bebyggelse. En fastighet utgörs av kyrkoruinen S:t Klemens, medan en tomt är obebyggd. Kvarteret har i huvudsak en sluten karaktär, där boningshusen ligger invid gatan och gårdsrummen leder in mot kyrkoruinen i kvarterets mitt samt avgränsas av höga plank och murar ut mot gatan. Storleken på tomterna varierar och kvarterets hela sydöstra spets utgörs av radhusfastigheterna från mitten av 1970-talet. Kvarterets södra del domineras av karaktären av köpmannagård och i den västra delen bedrivs sedan 1980-talet en relativt stor hotellverksamhet. Undantaget den moderna radhusbebyggelsen och en tegelbyggnad från 1910 så är de flesta bostadshusen i kvarteret från 1700-talets andra hälft eller 1800-talets första. Alla kvarterets huvudbyggnader är putsade förutom ett av skiftesverkshusen på S:t Klemens 1, som är klätt med träpanel. Samtliga boningshus har genomgått mer eller mindre omfattande om- och tillbyggnader under århundradens lopp, vilket haft till följd att byggnaderna har en bred variation i utförande. Detta upplevs som en del av områdets naturliga karaktär.
Under medeltiden var kvarteret delvis bebyggt. Schilders karta från 1696-97 visar att endast området söder om ruinen var utlagd till tomtmark samt bebyggd vid den tiden. Medeltida lämningar återfinns på flera platser inom kvarterets gränser. Förutom medeltida kulturlager har här även påträffats arkeologiska lämningar av S:t Klemens kyrkogård samt diverse murverk, sannolikt efter byggnader. Bostadshuset på S:t Klemens 20 har medeltida delar och byggnaden på S:t Klemens 24 har en medeltida källare. I kvarterets östra del, på markområdet som idag hyser radhusbebyggelse, fann man på 1970-talet en gjutplats för en kyrkklocka, sannolikt från medeltiden.
Troligtvis bebyggdes kvarteret i sin helhet under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikation från år 1785 noteras alla fastigheter vara bebyggda. Klassifikationen tar upp samtliga tomter som finns utmärkta på 1883 års karta, dock har då vissa tomter i praktiken slagits ihop, men har kvar sina enskilda numreringar. Gentemot kartan från 1883 visar den från 1912 inga större förändringar. År 1925 fastställdes sträckningen för nuvarande S:t Klemens 1, 2 och 10 i kvarterets norra spets då de tidigare tomterna lades om. Kvarterets östra del, dagens samfällda mark invid ruinen och radhusfastigheterna 12-16, utgjorde under 1900-talet fram till 1970-talet en enda tomtenhet med bakgårdskaraktär. Den nuvarande tomtindelningen med radhusbebyggelse bildades kring 1977-79. Fastigheterna S:t Klemens 17-19 i kvarterets sydöstra del ingick tillsammans med nr 20 tidigare i en stor köpmannagård. Tomterna S:t Klemens 23 och 24 bildades 1983 genom en tomtdelning där fastigheterna sannolikt gick tillbaka till en tidigare gränsdragning.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Klemens 9 är en mindre fastighet i kvarterets nordvästra del, invid Tranhusgatan. På Schilders karta från 1696-97 finns inga tomter utmärkta i den här delen av kvarteret, men markområdet kom under 1700-talet att betecknas Norderroten III:95. Fastigheten är i storlek och struktur ett exempel på områdets äldre struktur, vilken följde på den bebyggelseutveckling som uppkom i anslutning till kyrkoruinerna vid 1700-talets mitt. I husklassifikationen från år 1785 noteras här bebyggelse i form av ett trähus med brädtak.
Byggnaderna har flera gånger byggts om eller ersatts av den nuvarande bebyggelsen och fastighetens sträckning verkar ha justerats en aning under 1900-talet. Boningshuset med delar från 1700-talets mitt tar upp en stor del av tomten där det ligger i fastighetens norra del med gaveln mot gatan. Den östra delen av tomten utgörs av en uthuslänga uppskattningsvis från 1900-talets början och i sydväst finns en sopbod, förmodligen från 1930-talet. Fastigheten avgränsas av ett högt plank mot söder och ett mot öster. I norr löper en mur av silikattegel och ut mot gatan i väster finns en putsad och tegelkrönt mur med gångport i traditionell stil. Gården är gräsbevuxen med inslag av kalkstensflis och där finns en låg kalkstensterrass med trappa till en uteplats. Bland växterna märks bland annat fläder, murgröna och liljor.
Fastighetens ålderdomliga sträckning och boningshuset från 1700-tal är kulturhistoriskt värdefullt, och fastigheten bidrar med rum- och miljöskapande värden till kvarter och område, trots att den ut mot gatan kan uppfattas något mer moderniserad, med 1950-talsdrag, än vad helheten uttrycker.