Fastighet: S:t Michael 10
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Michael utgör ett i det närmaste rektangulärt område gränsande till Blockgränd i norr, Tunnbindaregatan i öster och Södra Murgatan i sydost. I nordväst angränsar kvarteret till Adelsgatan och i sydväst till S:t Michaelsgränd. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 22-29 och 73-82.
I kvarterets södra och mellersta del kvarligger lämningar efter S:t Michaels kyrka och kyrkogård. Till kyrkogården har ett större antal gravar påvisats på fastigheterna 8, 9, 14 och 16. På 1646 års karta utgjorde kvarteret åkermark, men under 1600-talets slut var ett fåtal stugor uppförda längs infartsvägarna Adelsgatan och Tunnbindaregatan. Åt norr och öster omgavs det blivande kvarteret S:t Michael av bebyggelse i oregelbundna kvartersbildningar, formade efter de äldre infartsvägarna. I och med att Biskopsåkern söder om kvarteret bebyggdes 1732, tillkom S:t Michaels gränd som avgränsning åt söder. Vid mitten av 1700-talet reglerades kvarteret och fastigheternas gränser fastställdes. Sedan dess har både kvarterets form och gränsdragningen mellan tomterna i stort sett varit desamma. Vid planläggningen bebyggdes de relativt små tomterna med mindre skiftesverkshus, som vanligtvis var placerade med gaveln eller med långsidan i liv med gatan. Det mot gatan slutna gårdsrummet bestod ofta av en kålgård och någon ekonomibyggnad. Här bodde folk från de lägre samhällsskikten som sjömän, arbetare och änkor. Vid slutet av 1800-talet genomgick kvartetet kraftiga förändringar i samband med den affärsverksamhet som etablerades längs handelsstråket Adelsgatan. Den tidigare befolkningen ersattes till viss del av hantverkare, borgare och handelsmän. Den äldre småskaliga bebyggelsen revs och ersattes av byggnader med större volym. Även uthusbebyggelsen anpassades till den ökade affärsverksamheten och byggdes till eller ersattes.
I dag är kvarteret indelat i nitton fastigheter, av mycket varierande form och storlek. Fastigheten S:t Michael 25 sträcker sig genom hela den mellersta delen av kvarteret. På fastigheten S:t Michael 12 finns ett packhus från 1200-talets mitt, vilket är ovanligt placerat en bit in på tomten och med långsidan ut mot S:t Michaels gränd. Ett flertal byggnader i kvarteret har bevarade delar från 1700-talet, men endast ett fåtal har bevarat sin småskalighet. Fastigheterna längs Adelsgatan har bevarade eller tillbyggda huvudbyggnader från 1800-talets andra hälft. På två av fastigheterna, i den sydöstra delen av kvarteret, finns bostadshus som är uppförda under 1900-talets andra hälft. De uthusbyggnader som fanns under 1800-talet har i vissa fall ersatts av ny gårdsbebyggelse under 1900-talet. De flesta tomterna längs Adelsgatan är bostadsfastigheter med affärlokaler eller restauranger i bottenvåningen. I den östra delen av kvarteret finns bostadshus, vilka bebos året runt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:t Michael 10 är belägen i den sydöstra delen av kvarteret gränsande till Södra Murgatan i sydost. Fastigheten infästes 1763 och har i stort sett bevarat sin tomtgräns sedan dess. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med ett trähus med brädtak samt ett stall med brädtak och benämndes Klinteroten III: 81. Vid 1800-talets andra hälft fanns det på fastigheten ett bostadshus placerat med gaveln mot Södra Murgatan och med långsidan längs den nordöstra fastighetsgränsen. Enligt 1912 års karta hade ett mindre uthus uppförts och placerats vid den mellersta delen av den sydvästra tomtgränsen. I början av 1930-talet hade bostadshuset byggts om och till eller nyuppförts, med långsidan längs Södra Murgatan. Uthusbyggnaden hade vid den här tiden rivits.
Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1974 och kom då att ersätta det äldre bostadshuset. 1976 uppfördes och placerades ett uthus i fastighetens nordvästra hörn. Framför uthuset finns en infartsväg från S:t Michaels gränd. Fastighetens gårdsrum är väl avskärmat från gaturummet, av bebyggelsen mot Adelsgatan och till en del genom ett högt plank längs den sydvästra fastighetsgränsen. Fastigheten sluttar mot nordväst och murverken längs den nordöstra fastighetsgränsen är uppförda i olika nivåer. Gården är delvis belagd med gräs och delvis med grus. Här finns planteringar av rosor och buskar.
Fastigheten har en väl bevarad tomtstruktur, sannolikt från tiden för infästet 1763 och betingar därmed ett stort kulturhistoriskt värde. De nyuppförda byggnaderna är uppförda i en småskalig anpassad volym och med ett traditionellt formspråk. Fastigheten har därmed ett miljöskapande värde i gaturummet.