Fastighet: S:t Michael 12
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Michael utgör ett i det närmaste rektangulärt område gränsande till Blockgränd i norr, Tunnbindaregatan i öster och Södra Murgatan i sydost. I nordväst angränsar kvarteret till Adelsgatan och i sydväst till S:t Michaelsgränd. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 22-29 och 73-82.
I kvarterets södra och mellersta del kvarligger lämningar efter S:t Michaels kyrka och kyrkogård. Till kyrkogården har ett större antal gravar påvisats på fastigheterna 8, 9, 14 och 16. På 1646 års karta utgjorde kvarteret åkermark, men under 1600-talets slut var ett fåtal stugor uppförda längs infartsvägarna Adelsgatan och Tunnbindaregatan. Åt norr och öster omgavs det blivande kvarteret S:t Michael av bebyggelse i oregelbundna kvartersbildningar, formade efter de äldre infartsvägarna. I och med att Biskopsåkern söder om kvarteret bebyggdes 1732, tillkom S:t Michaels gränd som avgränsning åt söder. Vid mitten av 1700-talet reglerades kvarteret och fastigheternas gränser fastställdes. Sedan dess har både kvarterets form och gränsdragningen mellan tomterna i stort sett varit desamma. Vid planläggningen bebyggdes de relativt små tomterna med mindre skiftesverkshus, som vanligtvis var placerade med gaveln eller med långsidan i liv med gatan. Det mot gatan slutna gårdsrummet bestod ofta av en kålgård och någon ekonomibyggnad. Här bodde folk från de lägre samhällsskikten som sjömän, arbetare och änkor. Vid slutet av 1800-talet genomgick kvartetet kraftiga förändringar i samband med den affärsverksamhet som etablerades längs handelsstråket Adelsgatan. Den tidigare befolkningen ersattes till viss del av hantverkare, borgare och handelsmän. Den äldre småskaliga bebyggelsen revs och ersattes av byggnader med större volym. Även uthusbebyggelsen anpassades till den ökade affärsverksamheten och byggdes till eller ersattes.
I dag är kvarteret indelat i nitton fastigheter, av mycket varierande form och storlek. Fastigheten S:t Michael 25 sträcker sig genom hela den mellersta delen av kvarteret. På fastigheten S:t Michael 12 finns ett packhus från 1200-talets mitt, vilket är ovanligt placerat en bit in på tomten och med långsidan ut mot S:t Michaels gränd. Ett flertal byggnader i kvarteret har bevarade delar från 1700-talet, men endast ett fåtal har bevarat sin småskalighet. Fastigheterna längs Adelsgatan har bevarade eller tillbyggda huvudbyggnader från 1800-talets andra hälft. På två av fastigheterna, i den sydöstra delen av kvarteret, finns bostadshus som är uppförda under 1900-talets andra hälft. De uthusbyggnader som fanns under 1800-talet har i vissa fall ersatts av ny gårdsbebyggelse under 1900-talet. De flesta tomterna längs Adelsgatan är bostadsfastigheter med affärlokaler eller restauranger i bottenvåningen. I den östra delen av kvarteret finns bostadshus, vilka bebos året runt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:t Michael 12 är belägen i den södra delen av kvarteret, gränsande till S:t Michaels gränd i sydväst. På 1697 års karta var marken för de nuvarande fastigheterna S:t Michael 12 och 13 planlagd. Den ägdes av Jochum Cask och var bebyggd med ett stenhus med tillhörande kålgård och gårdsrum. Denna byggnad var belägen på marken för nuvarande S:t Michael 12. Tomtgränsen förändrades 1732 i samband med att S:t Michaels gränd anlades. Troligen var det då som de båda tomterna delades i två. Fastigheten S:t Michael 12 har sedan dess i stort sett bevarat sin tomtgräns. Från 1800-talets andra hälft och under 1900-talets första decennier, samägdes troligen tomten med nuvarande S:t Michael 11. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten motsvarande nuvarande S:t Michael 12 bebyggd med ett stenhus med tegeltak och ett stall med brädtak och benämndes Klinteroten III: 22. Under 1800-talets andra hälft fanns, förutom stenhuset i fastighetens mitt, ett flertal uthusbyggnader längs den nordöstra fastighetsgränsen. Ett uthus var beläget med långsidan ut mot S:t Michaelsgränd i tomtens sydöstra del, men revs någon gång efter 1936.
Den nuvarande huvudbyggnaden utgörs av bostadshuset som troligen uppfördes under 1200-talets mitt. Byggnadens placering på fastigheten är ovanlig. Detta dels eftersom det finns en öppen plan mellan gränden och byggnaden, och dels då långsidan är placerad ut mot gränden. En större tillbyggnad uppfördes under 1800-talet i direkt anslutning till bostadshusets nordvästra del. I fastighetens nordöstra hörn finns en vinkelbyggnad från 1800-talet, vilken inrymmer bostad och butik. Fastighetens gårdsrum avskärmas mot gaturummet, framför huvudbyggnaden, av en låg silikattegelmur. Muren bryts upp av två järngrindar från 1950-talet. I fastighetens sydöstra hörn finns en biluppställningsplats, belagd med kullersten, och en gräsmatta med gångar av cementplattor. Längs den nordöstra fastighetsgränsen löper en hög plåtavtäckt mur. Innanför denna är gården belagd med gräsmatta. I trädgården växer flera barrträdsbuskar, och planteringar i blomrabatter.
Fastigheten har, med sin i stort sett bevarade tomtgräns från 1700-talets mitt och bostadshuset från mitten av 1200-talet, ett stort kulturhistoriskt värde. Bebyggelsemiljön på fastigheten skiljer sig åt från den omgivande bebyggelsen genom att samtliga byggnader har en större volym. Byggnadernas formspråk präglas av 1800-talets byggnadstradition och visar på den gårdsbebyggelse som uppfördes under 1800-talet i anslutning till den framväxande affärsrörelsen längs handelsstråket. Fastigheten har därmed ett stort miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.