Fastighet: S:t Nikolaus 13
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 13 är belägen i kvarterets södra del och angränsar i väster till S:t Nikolaigatan. Fastigheten domineras av boningshuset som ligger i gatulinjen. Byggnaden har ett utpräglat nationalromrantiskt formspråk, från 1913. I det nordöstra hörnet av tomten ligger ett uthus, vilket uppförts i samband med bostadshuset, samt ett litet trähus i den östra delen, sannolikt från 1700-talet.
Nuvarande tomtgränser finns på kartan från 1912. Innan det bestod tomten även av den södra delen av S:t Nikolaus 14. I 1785 års husklassifikation framgår att dagens tomtmark (dåvarande 3:87 och 3:88 i Norderroten) var bebyggd med två trähus med brädtak samt ett stall med brädtak. På 1883 års karta finns inga hus markerade på tomten. 1912 precis innan dagens bostadshus uppförs finns dock det mindre äldre huset på tomten. Detta hus skulle kunna vara ett av de trähus som nämns i husklassifikationen.
Fastigheten har under nästan hela 1900-talet ägts av Hjalmar Pettersson och sonen Robert, vilka värnat om byggnadens autenticitet, med resultatet att fastigheten har fått behålla sin karaktär. Mot gatan avgränsas tomten av bostadshuset samt ett för tiden karaktäristiskt spjälstaket med grind, vilken gör att det är fri insikt i den lummiga trädgården.
Fastigheten har inte förändrats nämnvärt sedan tomten bebyggdes 1913, vilket gör att den tydligt representerar det tidiga 1900-talets bostadsideal i Visby. Från S:t Klemensgatans håll är denna fastighet ett blickfång med upplevelsevärden i sin trädgårdsmiljö och en bebyggelse med stort arkitektur- och bebyggelsehistoriskt autenticitetsvärde.