Fastighet: S:t Nikolaus 14
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 14 är belägen i kvarterets sydvästra del och angränsar i väster till S:t Nikolaigatan. Ett bostadshus ligger med långsidan i gatulinjen och är sannolikt uppfört under 1880-talet. I nordöstra hörnet av tomten ligger ett hus med förrådsfunktion, vilket sannolikt härstammar från 1700-talet, samt en mindre förrådsbyggnad uppförd på 1930-talet.
Fastigheten fick sin nuvarande indelning mellan åren 1883 och 1912. Enligt 1883 års karta bestod fastigheten då av tomt 3:85 och 3:86 i Norderroten. I 1785-års husklassifikation noteras att båda tomterna var försedda med ett trähus med brädtak och tomt 3:86, det vill säga längst i söder, fanns ett stall. Det finns en tavla från 1869 vilken visar dåvarande tomt 3:85. Där syns ett vid gatan liggande gulputsat hus med hög gavel och ett småspröjsat fönster på bottenvåningen. Kartmaterial talar om att denna byggnad revs någon gång mellan 1883 och 1912. Idag är där en öppen infart med singel fram till de sammanbyggda uthusen i nordöstra hörnet. Boningshuset är placerat på före detta tomt 3:86, troligen byggt under andra hälften av 1800-talet. Mellan åren 1881 och 1897 ägde bankkamrer August Romdahl tomterna 3:85-88, och då ingen av de andra tomterna hade någon större byggnad vid denna tid, är den äldre huskroppen sannolikt ett boningshus uppfört åt honom. Byggnaden finns med på 1883 års karta och fick sannolikt sin nuvarande volym på 1930-talet. Under 25 år ägdes fastigheten av Gotlands läns blindförening (1946-71) och kallades då blindhemmet.
Längs bostadshusets baksida löper en smal trädgårdsremsa med vinkel framför förrådets sydgavel. Fastighetens gårdsmiljö ger ett något splittrat intryck, delvis beroende av boningshusets om- och tillbyggnader, exponerat främst åt gården. Gatufasaden korresponderar dock med den omkringliggande bebyggelsen i gaturummet. Fastigheten har anpassat sina funktioner över tiden och äger därigenom ett kontinuitetsvärde. Fastigheten besitter även ett stort kulturhistoriskt värde genom den förhållandevis bevarade bebyggelsen från 1700-och 1800-talet.