Fastighet: S:t Nikolaus 17
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 17 utgör tillsammans med trädgårdsfastigheten S:t Nikolaus 18 kvarterets hela sydsida längs Smedjegatan, S:t Klemensgatan och S:t Nikolaigatan. Fastigheterna har idag samma ägare och hör funktionsmässigt ihop. S:t Nikolaus 17 som ligger i öst upptas till större delen av kvarterets största enfamiljsbostad, vilket uppfördes 1888 med en utformning i säregen nyrenässans. Trädgården till bostadshuset utgörs i huvudsak av S:t Nikolaus 18. Där finns ett uthus från 1910-talet samt ett lusthus från det sena 1800-talet placerade i den lummiga, av höga plank tydligt avgränsade trädgården.
På kartor från mitten av 1800-talet och från 1883 framgår att fastigheten även utgjorde större delen av nuvarande S:t Nikolaus 18. I 1785 års husklassifikation noteras ett trähus med brädtak samt ett stall. Dessa byggnader finns ej kvar idag, men finns markerade på kartan från 1883 där det även framgår att dåvarande bostadshus låg med långsidan mot Smedjegatan. Stallet låg sannolikt längs S:t Klemensgatan och där nuvarande uthuset på S:t Nikolaus 18 står fanns då flera mindre uthusbyggnder. Kvarteret beboddes förr till stor del av hantverkare och på denna tomt har bland annat skomakare, handskmakare och en smed bott under 1700- och 1800-talet. I ägarförteckningar framgår att det vid mitten av 1800-talet bodde en smed på fastigheten med en egen smedja, vilken skulle kunna vara ett av de mindre uthusen på 1883 års karta.
Det nuvarande bostadshuset uppfördes 1888 åt handlaren Carl Enequist, med entrén i gatuhörnet och med trädgården som nämnts ovan. Flyglarna i väst byggdes till i slutet av 1800-talet. Fastigheten upptas i det närmaste helt av byggnaden vilken har ett mycket högt arkitekturhistoriskt autenticitetsvärde, vilket accentuerar gatubilden och genom sin originella fasad skänker också ett estetiskt, miljöskapande värde. Hela miljön (Både S:t Nikolaus 17 och 18) visar på 1800-talets borgerliga bostadsideal, vilken på ett mycket varsamt sätt bevarats till eftervärlden och som därmed har ett stort kultur- och samhällshistoriskt värde.