Fastighet: S:t Nikolaus 18
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 18 utgör tillsammans med S:t Nikolaus 17 kvarterets hela sydsida längs Smedjegatan, S:t Klemensgatan och S:t Nikolaigatan. Fastigheterna har idag samma ägare och hör funktionsmässigt ihop. S:t Nikolaus 18 utgör den västra delen och fungerar som trädgård till det stora bostadshuset som finns på den intilliggande fastigheten. Vid norra tomtgränsen står ett välbevarat mindre uthus från omkring 1910 och vid södra tomtgränsen står ett lusthus i schweizerstil, uppfört samtidigt som bostadshuset 1888. Trädgården består av en riklig variation av växter och träd, delar av gården är kalkstenbelagd och gräsmattan är försedd med gångar täckta av singel. Fastigheten avgränsas mot gatorna av ett högt, tjärat träplank, vilket skyddar mot insyn.
På kartor från mitten av 1800-talet och fram till 1936 framgår att fastigheten var mindre än idag. I 1785 års husklassifikation finns en lada i trä med brädtak noterad på tomt nr 3:89 i Norderroten. Denna lada utgjorde den västra delen av nuvarande fastigheten och hade flera ägare. Det är förmodligen samma byggnad som nämns som sädeslada 1847 och som finns markerad på 1883 års karta. På 1912 års karta finns ej ladan markerad, istället finns en större byggnad, sannolikt en nybyggd lada eller stall markerad, med kortsidan mot S:t Nicolaigatan och långsidan mot S:t Nikolaus 13. Det är möjligt att den äldre ladan revs i samband med att det stora bostadshuset uppfördes 1888. Den senare byggda ladan revs före 1900-talets mitt. Trädgården har gångar av kalksten och är ljus och öppen trots ett stort valnötsträd.
Fastigheten representerar tillsammans med S:t Nikolaus 17 det sena 1800-talets borgerliga bostadsideal och har därmed ett visst samhällshistoriskt värde. Fastigheten har med de kvarvarande väl bevarade byggnaderna ett stort kultur- och byggnadshistoriskt värde.