Fastighet: S:t Nikolaus 4
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 4 ligger i kvarterets nordöstra hörn och angränsar därmed till S:t Nikolaigränd i norr och till Wismargränd i öster. Fastigheten ligger vid Nikolairuinens nordöstra hörn och är den enda tomten vid ruinen med bebyggelse kvar. I tomtens östra del ligger ett bostadshus som rymmer två lägenheter, uppfört i etapper från åtminstone andra hälften av 1700-talet. I tomtens nordvästra hörn, längs S:t Nikolaigränd, ligger ett litet gårdshus byggt 1959, vilken bildar vinkel med ett förråd, carport, skjutport och sophus uppförda 1975.
Fastigheten fick sannolikt sin sin nuvarande utbredning i slutet av 1800-talet då en park anlades runt ruinen. Tidigare sträckte sig tomten ända in till ruinen. Enligt kartan från 1856-60 hade fastigheten då den nuvarande indelningen, medan fastigheten enligt 1883 års karta var sammanslagen med nuvarande S:t Nikolaus 5. I 1785 års husklassifikation noteras ett trähus med brädtak samt ett stall på hospitalsmark. Träbyggnaden är sannolikt den samma som finns avtecknad i början av 1800-talet. Ett hus i skiftesverk står med gaveln mot Wismargränd och tomten avskärmas mot gatan av en lägre byggnad alternativt plank i liggande virke. På en teckning från 1846 är detta lilla trähus tillbyggt på båda gavlarna. En annan bild från 1887 visar uthusen av trä med tegeltak från väst. Kartan från 1883 visar denna uppställning av byggnader, samt en byggnad som är sammanbyggd med bostadshuset och ligger med långsidan mot S:t Nikolaigränd. Denna bebyggelsestruktur fanns kvar fram till mitten av 1900-talet då uthusen revs. Så småningom bebyggdes fastigheten med nya uthusbyggnader rymmandes modernare funktioner. Nuvarande bostadshus hyste förr en butikslokal där mejeriföreningen hade mjölkbod under 1900-talets första hälft. I den vinkelställda tillbyggnaden drevs ett bageri fram till 1930, då det byggdes om till verkstad av instrumentmakare August Kvarnstedt. Idag ryms två lägenheter i huset, vilka delar på den lilla omvårdade trädgården. Fastigheten avgränsas mot gränden av en putsad mur samt en högt plank, genom denna avskärmande länga längs S:t Nikolaigränd skapas ett stycke gränd i den annars öppna gatusträckningen.
Fastigheten har ett stort kulturhistoriskt värde genom sin bevarade bebyggelse från 1700- och 1800-talet. Den besitter även ett stort kontinuitets samt miljöskapande värde, såsom kvarterets utpost i nordöst och "ankare" i den annars upplösta miljön runt Nikolairuinen.