Fastighet: S:t Nikolaus 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i söder och S:t Nikolaigränd norr. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en hummelgård, denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Dagens tomtindelning har inte genomgått några stora förändringar sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har dock slagits ihop alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av alla de slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen ej lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar, den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicerande eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en glest bevuxen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
Fastighetsbeskrivning:
S:t Nikolaus 7 är belägen i kvarterets östra del strax söder om S:t Nikolai ruin och angränsar i öster till Smedjegatan. Fastigheten har sedan 1873 ägts och utnyttjats av Frimurarlogen. På fastigheten ligger en byggnad med placering längs Smedjegatan, vilken delvis består av medeltida murar, men som fick sin nuvarande utformning 1910. Här finns också längs södra tomtgränsen ett mindre förråd från omkring 1930. Fastigheten avgränsas mot gatan av en hög oputsad kalkstensmur krönt av tegelpannor.
Fastigheten i Nikolairuinens omedelbara närhet är en sammanslagning av före detta 3:110 och 3:111 i Norderroten, vilka år 1697 var samlade under beteckningen 60:c. Området var bebyggt i anslutning till klosterkyrkan under medeltiden. Den norra delen av dagens byggnad uppförs vid denna tid, sannolikt under 1200-talet. Förutom detta stenhus, fanns på tomten bredvid, (3:110), ett medeltida stenhus, vilket revs i slutet av 1800-talet, i samband med att Frimurarlogen köpte in även denna tomt. Fastighetens utseende under 1600- och 1700-talet finns väldokumenterat genom bland annat bouppteckningar. År 1688 nämns båda de medeltida stenhusen och att det idag rivna innehöll bakugn och valvkällare. Bakom detta hus låg en kålgårdsjord. År 1714, har sannolikt tomten 60:c delats upp i två tomter (senare 3:110 och 3:111) och vid bouppteckningen av Gabriel Hanssons tomt (det vill säga den norra, 3:111) nämns förutom det två våningar höga stenhuset, stall, lada, hönshus och fähus samt en brunn och kryddgård.
Fastigheten finns avtecknad vid olika tidpunkter under 1800-talet och på dessa bilder framträder det trappgavelförsedda stenhuset med gaveln mot gatan samt det söder om liggande stenhuset. På gården mellan husen syns en av fastighetens brunnar. 1861 köpte Fredrika Carlén den norra tomten och lät ganska omgående renovera stenhuset.
1873 köpte Frimurarföreningen tomt nr 3:111 och ett år senare även tomt 3:110. På 1883 års karta finns fortfarande det södra stenhuset kvar och längs östra tomtgränsen låg en mindre byggnad, sannolikt innehållande separat kök. På en tomtkarta från 1893 finns två nybyggda hus markerade, ett vilket låg längs östra tomtgränsen (sammanbyggt med då befintlig byggnad) och ett mindre längs västra. Dessa användes som köksbyggnad respektive vaktmästarbostad. 1910 genomfördes en om- och tillbyggnad av huset och Frimurarlogen fick sitt nuvarande utseende, en exteriör som anspelar bland annat på ett medeltida formspråk, en typ av nygotik. I vinkeln mot gården byggdes 1989 ett kök. Café med servering drivs sommartid i trädgårdsdelen på S:t Nikolaus 7.
Fastigheten har genom den bevarade medeltida byggnadsdelen samt den hantverksmässigt högtstående 1910-tals byggnaden ett stort byggnads- och arkitekturhistoriskt värde. Frimurarlogens byggnad kan också ses som en symbol och manifestation för det under 1800-talet intensiva borgerliga föreningslivet i Visby och har därigenom ett samhällshistoriskt och stort kulturhistoriskt värde.