Fastighet: S:t Olof 28
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Olof är placerat i stadens nordvästra del och innesluter förutom bostadsfastigheter även DBW:s botaniska trädgård. Kvarteret angränsar i öster till Tranhusgatan, i söder till Specksrum, Vattugränd och S:t Olofs gränd samt i väster till Studentallén. I norr angränsar kvarteret till Paviljongsplan och kvarteret Kräklan. Gränden Säcken skär genom kvarteret S:t Olofs sydöstra hörn, men är på mitten utlagd till tomtmark, och utgör där fastigheterna S:t Olof 21 och 22.
Under medeltiden låg kvarteret S:t Olof norr om stadskärnan. Kvarteret och botaniska trädgården har undersökts arkeologiskt och man har bland annat kunnat påvisa enklare bostadskvarter, mestadels bebyggda med trähus, men även något stenhus. I kvarterets södra del är ruinen efter S:t Olofs kyrka från 1200-talet belägen. Delar av kvarteret var under medeltiden S:t Olofs kyrkogård. Medeltida murverk kvarstår i flera fall i kvarteret och dess närmaste omgivningar, bland annat en välbevarad välvd källare på Tranhusgatan 23 (S:t Olof 28), där det trankokeri som givit Tranhusgatan sitt namn fanns.
Kvarterets södra del tillhör Fiskareroten eller den så kallade Gajlroten. Namnet anspelar på den i området talrika fiskarebefolkningen (gajlar = gälar eller fiskrens i allmänhet). Denna, den södra delen av kvarteret, var tomtindelad och delvis bebyggd vid 1700-talets slut. Omgivningarna kring Tranhusgatan började planeras på 1700-talet och den södra delen benämndes vid 1700-talets mitt "Kögebugtsgatan" efter Nils Cöge. Han bodde vid nuvarande Tranhusgatan 3 (S:t Olof 30). Tranhusgatan existerade som enkel landsväg eller åkerväg fram till "Tranhuset". Övriga delar av omgivningarna bestod av Fru Falkengrens och Hospitalets åkrar. Under 1700-talets andra hälft var det framförallt östra delen av Tranhusgatan som bebyggdes, då med enklare trähusbebyggelse som beboddes av medelklass och hantverkare. På västra sidan av gatan uppkom med tiden trädgårdstomter, vars ägare ofta bodde på andra, mer tätbebyggda platser i staden. Först omkring 1850 benämndes Tranhusgatan med sitt nuvarande namn, men kallades även Clemensgatan. Den slutliga gatuplaneringen skedde år 1864 och schaktmassorna från denna tippades vid Murfallet vid sjömuren. År 1855 anlades DBW:s botaniska trädgård. Från den tiden utvecklades Tranhusgatan till en förnäm gata med det framväxande borgerskapets stora villor och trädgårdar, i synnerhet på gatans västra sida.
Kvarterets bebyggelse är blandad med övervägande delen enklare trähus, ofta reveterade. I söder finns ett par bostadshus från början av 1900-talet och i nordost det omnämnda medeltida "Tranhuset", vars övre del är en högreståndsvilla från mitten av 1800-talet. Den blandade bebyggelsen är representativ för stadens och stadsdelens utveckling.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:t Olof 28 är belägen i kvarterets nordöstra hörn. Den gränsar till Tranhusgatan i öster och till förlängningen av S:t Klemensgatan i norr. I väster och söder gränsar fastigheten till botaniska trädgården. Den bebyggelse som finns på fastigheten utgörs av dels huvudbyggnaden, placerad längs Tranhusgatan i fastighetens sydöstra del, och dels ett garage/förråd i den nordöstra delen.
På kartan från 1646 finns en bebyggd tomt, vilken ligger för sig själv norr om stadens övriga bebyggelse, på den plats som idag utgör S:t Olof 28. År 1697 noteras att tomten, som då hade nummer 141, var bebyggd med ett öde tranhus. Resterna efter detta tranhus utgör grunden till det idag befintliga huset, vilket avspeglas i dess bevarade medeltida valvkällare. I slutet av 1700-talet fick fastigheten sedan beteckningen Norderroten III:16. År 1772 köptes denna av vice borgmästare Lange. Enligt husklassifikationen från 1785 är består tomtens bebyggelse av tranhuset, som är av sten och har brädtak. Byggnaden fortsätter att benämnas Tranhuset fram till 1865 då major Baumgarten gav sitt eget namn åt byggnaden.
Anläggandet av DBW:s botaniska trädgård utgick från de äldre trädgårdstomterna längs nuvarande Tranhusgatans sydvästra sida, däribland nuvarande S:t Olof 28 som till en början ingick i och kan sägas vara en del av trädgårdens ursprung. De nuvarande tomtgränserna tillkom efter DBW:s försäljning av tomter, omkring år 1950.
Fastigheten är väl infogad i den grönskande trädgårdsstadsdelen med bostadsbebyggelse för det bättre bemedlade borgerskapet, som etablerade sig i denna stadsdel från framför allt 1800-talets mitt. Stadsbyggnadsmönstret är det vanliga, med bostaden mot gatusidan och trädgården skyddad av byggnaderna och i detta fall också av en putsad mur. Mot väster breder trädgården ut sig och huset öppnar sig med glasade fasader, verandor och balkonger åt samma håll. Byggnaderna visar på utvecklingen under 1800-tal, sekelskifte 1900 (byggnad 2) samt den stora ombyggnaden av fastigheten på 1950-talet.
Fastigheten har ett högt kulturhistoriskt värde, dels med anledning av sin medeltida grund och den bebyggelsekontinuitet som därefter följer och dels såsom ett bra exempel och en god representant för den villabebyggelse som växte fram i den här delen av staden vid 1800-talets mitt.