Fastighet: S:ta Gertrud 10
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:ta Gertrud ligger i den norra delen av Visby innerstad. På den västra sidan omgärdas kvarteret av Odalgatan, Smedjegatan samt S:ta Gertruds gränd och på den östra sidan av Norra Kyrkogatan. Kvarteret är avlångt och avsmalnande i båda ändar mot Norderport i norr och Helge Ands plan i söder. Före den nu rådande fastighetsbenämningen tillhörde S:ta Gertrud Norderrotens fjärde kvarter, med tomterna 1-6, 16 och 30- 37. Medeltida lämningar finns i kvarteret som visar att det delvis var bebyggt under medeltiden. I kvarterets södra del är ruinen efter S:ta Gertruds kapell från 1400-talet placerad. I kvarteret finns även murrester som är äldre än kapellet och som kan vara lämningar efter fyra eller fem stenhus som varit spridda över kvarteret.
På Meijers karta från 1646 har kvarteret samma avgränsning som idag, med kyrkan utmärkt. Enligt kartan var den södra halvan av kvarteret vid denna tid kyrklig mark. Efter reformationen kom de övergivna kyrkorna att tillhöra hospitalet i Visby, som fick inkomster genom utarrendering av ruinerna med tillhörande markområden. Så var sannolikt fallet vad gäller den södra delen av S:ta Gertrud. På Schilders karta från 1697 har den södra delen av kvarteret utmärkta och numrerade tomter, fyra av dessa har enkel träbebyggelse och två används enbart som kålgård. Den nordliga delen av kvarteret bebyggdes först under 1700-talet och användes tidigare eventuellt till odling. Hälften av fastigheterna har bevarat tomtavgränsningen sedan 16- eller 1700-talet, medan de övriga fastigheterna delats eller slagits samman under främst 1800-talet. Kvarteret hade under 1700-talet främst en enklare befolkning bestående av hantverkare, sjömän och arbetare, som från 1800-talets mitt och framåt blev mer uppblandad av borgare och ämbetsmän med flera. Idag har några av de mindre fastigheterna boende endast säsongsvis.
Merparten av kvarterets nuvarande fastigheter är relativt små med en bebyggelse som följer ett för staden typiskt mönster, där 1700-talets småskaliga byggnader i skiftesverkteknik bär en prägel av 1800-talets om- och tillbyggnader samt 1900-talets modernisering. Av kvarterets tretton fastigheter har nio stycken bevarade skiftesverkshus från 1700-talet, vilka i stort följer denna utveckling. Undantaget bland dessa skiftesverkshus är huvudbyggnaden på fastigheten S:ta Gertrud 2, som bevarat volym och exteriör i så gott som oförändrat skick sedan byggnadstiden. På S:ta Gertrud 9, i kvarterets södra del mot Helge Ands plan, ligger kvarterets enda byggnad med en stomme delvis av sten, denna är från 1700-talet. Bland kvarterets i övrigt småskaliga bebyggelse utmärker sig magasinet i två våningar från 1800-talet på S:ta Gertrud 6 samt huvudbyggnaden på S:ta Gertrud 12, som under 1800-talet förändrades kraftigt till dubbel volym och fick nyklassicistisk exteriör. Kvarteret är väl sammansatt med en enhetlig bebyggelse och med slutna gårdar mot gatusträckningarna.
Fastighetsbeskrivning:
S:ta Gertrud 10 är en mindre bostadsfastighet, belägen i kvarterets södra del, gränsande mot S:ta Gertruds gränd i väster. Fastigheten har varit bebodd av både ämbetsmän och arbetare. År 1697 motsvarade fastigheten tomtnummer 58:c och omfattades av en kålgård utan bebyggelse, vars ägare bodde mera centralt i staden. Tomtavgränsningen var under denna tid liknande den som är idag. Enligt 1785 års husklassifikation utgjorde fastigheten tillsammans med S:ta Gertrud 7 en gemensam fastighet som var bebyggd med ett trähus med tegeltak, en smedja och ett stall. Vid mitten av 1800-talet avstyckades fastigheten och blev en fristående enhet igen med nuvarande tomtavgränsning.
Den nuvarande huvudbyggnaden är placerad längs fastighetens norra del med gaveln ut mot S:ta Gertruds gränd. Huvudbyggnaden motsvarar trähuset från 1785 års husklassifikation. Längs den östra tomtgränsen finns ett uthus från 1930, ställt i vinkel mot huvudbyggnadens östra gavel. Gårdsrummet är grusbelagt och slutet mot gränden och grannfastigheten i söder via ett plank med ingångsport.
Fastigheten har med den bevarade huvudbyggnaden från 1700-talet, kompletterad med uthuset från 1900-talet ett kulturhistoriskt värde. Dessutom har fastigheten i och med det slutna gårdsrummet ett miljöskapande värde i kvarter och stadsdel.