Fastighet: S:ta Gertrud 12
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:ta Gertrud ligger i den norra delen av Visby innerstad. På den västra sidan omgärdas kvarteret av Odalgatan, Smedjegatan samt S:ta Gertruds gränd och på den östra sidan av Norra Kyrkogatan. Kvarteret är avlångt och avsmalnande i båda ändar mot Norderport i norr och Helge Ands plan i söder. Före den nu rådande fastighetsbenämningen tillhörde S:ta Gertrud Norderrotens fjärde kvarter, med tomterna 1-6, 16 och 30- 37. Medeltida lämningar finns i kvarteret som visar att det delvis var bebyggt under medeltiden. I kvarterets södra del är ruinen efter S:ta Gertruds kapell från 1400-talet placerad. I kvarteret finns även murrester som är äldre än kapellet och som kan vara lämningar efter fyra eller fem stenhus som varit spridda över kvarteret.
På Meijers karta från 1646 har kvarteret samma avgränsning som idag, med kyrkan utmärkt. Enligt kartan var den södra halvan av kvarteret vid denna tid kyrklig mark. Efter reformationen kom de övergivna kyrkorna att tillhöra hospitalet i Visby, som fick inkomster genom utarrendering av ruinerna med tillhörande markområden. Så var sannolikt fallet vad gäller den södra delen av S:ta Gertrud. På Schilders karta från 1697 har den södra delen av kvarteret utmärkta och numrerade tomter, fyra av dessa har enkel träbebyggelse och två används enbart som kålgård. Den nordliga delen av kvarteret bebyggdes först under 1700-talet och användes tidigare eventuellt till odling. Hälften av fastigheterna har bevarat tomtavgränsningen sedan 16- eller 1700-talet, medan de övriga fastigheterna delats eller slagits samman under främst 1800-talet. Kvarteret hade under 1700-talet främst en enklare befolkning bestående av hantverkare, sjömän och arbetare, som från 1800-talets mitt och framåt blev mer uppblandad av borgare och ämbetsmän med flera. Idag har några av de mindre fastigheterna boende endast säsongsvis.
Merparten av kvarterets nuvarande fastigheter är relativt små med en bebyggelse som följer ett för staden typiskt mönster, där 1700-talets småskaliga byggnader i skiftesverkteknik bär en prägel av 1800-talets om- och tillbyggnader samt 1900-talets modernisering. Av kvarterets tretton fastigheter har nio stycken bevarade skiftesverkshus från 1700-talet, vilka i stort följer denna utveckling. Undantaget bland dessa skiftesverkshus är huvudbyggnaden på fastigheten S:ta Gertrud 2, som bevarat volym och exteriör i så gott som oförändrat skick sedan byggnadstiden. På S:ta Gertrud 9, i kvarterets södra del mot Helge Ands plan, ligger kvarterets enda byggnad med en stomme delvis av sten, denna är från 1700-talet. Bland kvarterets i övrigt småskaliga bebyggelse utmärker sig magasinet i två våningar från 1800-talet på S:ta Gertrud 6 samt huvudbyggnaden på S:ta Gertrud 12, som under 1800-talet förändrades kraftigt till dubbel volym och fick nyklassicistisk exteriör. Kvarteret är väl sammansatt med en enhetlig bebyggelse och med slutna gårdar mot gatusträckningarna.
Fastighetsbeskrivning:
S:ta Gertrud 12 är en av kvarterets större bostadsfastigheter, belägen på den mellersta delen av kvarterets västra sida, där Odalgatan och Smedjegatan möts, mittemot S:t Nicolai ruin. Fastigheten har ursprungligen främst bebotts av hantverkare och sjömän. På 1697 års karta har fastigheten liknande tomtavgränsning som idag och var bebyggd med en stuga med tillhörande kålgård. Tomtavgränsning har sedan varierat över tiden och under 17- och 1800-talet delvis haft gemensam ägare med S:ta Gertrud 15 i söder. Någon gång mellan 1860 och 1883 fick fastigheten den tomtavgränsning den har idag.
På 1883 års karta fanns på fastigheten flera byggnader, däribland huset från 1700-talet som är ursprunget till den nuvarande huvudbyggnaden. Byggnaden är placerad i den sydvästra delen av fastigheten längs med Odalgatan/Smedjegatan och utgör genom 1800-talets tillbyggnad den största byggnadsvolymen i kvarteret. Fastigheten har en stor trädgård som till största delen består av en platt gräsyta med swimmingpool och gångar lagda med betongplattor. I trädgården finns även en lekstuga från 1990-talet. Gårdsrummet är slutet mot gatan och grannfastigheterna via plank och murar, med ingångsport i planket från gatan. I fastighetens sydöstra hörn har det funnits ett äldre gårdshus som revs någon gång vid 1900-talets mitt.
Fastigheten har med huvudbyggnadens bevarade stomme från 17- och 1800-talet och dess framträdande placering vid det vidgande gaturummet mittemot S:t Nikolai ruin både ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde.