Fastighet: S:ta Katarina 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:ta Katarina är centralt beläget i Visby innerstads medeltida stadskärna. Kvarteret har fått sitt namn efter klosterkyrkan S:ta Katarina, vars ruin är belägen i kvarterets norra del. Kvarteret är oregelbundet till formen och avgränsas av Stora Torget i norr, Södra Kyrkogatan i öster, Klosterbrunnsgatan i söder samt S:t Hansgatan och S:ta Katarinagatan i väster. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde S:ta Katarina S:t Hansrotens andra och tredje kvarter med tomtnumren 16-17 respektive 15-16.
Bebyggelsen i kvarteret dominerades från 1200-talet av Franciskanerordens klosteranläggning, där ruinerna av klosterkyrkan S:ta Katarina, en klosterlänga samt andra murrester ännu kvarstår. Fastigheterna söder om kyrkan ligger till stor del på klostrets område och är bebyggda med hus från 1600-talet till 1900-talets början. Endast i kvarterets västra och östra del stod under medeltiden ett antal profana stenhus. I flera fall ingår medeltida byggnader och byggnadsdelar i kvarterets synbarligen yngre hus. Norr om kvarteret anlades Stora Torget på 1300-talet. Fram till mitten av 1800-talet var torget smalare och kvarteret sträckte sig ytterligare en fastighetsbredd norrut. Ett rådhus tillkom runt år 1400 i detta område, men raserades sedan under 1600-talets andra hälft. Söder om kvarteret, området där Klosterbrunnsgatan idag går, är ett av de mest vattenrika i hela staden. Redan under medeltiden var denna gränd försedd med en och senare flera vattenbrunnar.
Under 1700- och 1800-talet hade kvarteret en blandad befolkning bestående både av borgare, handelsmän och hantverkare. I kvarterets västra del låg en större borgargård, medan den östra delen var splittrad på flera mindre fastigheter. Utöver S:ta Katarinas kyrkoruin är kvarteret idag uppdelat på fem fastigheter, vars bebyggelse rymmer en varierad verksamhet. Här finns kommunförvaltning, restaurang, utställningslokal/museum, flera butiker samt bostäder.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Katarina 6 är belägen i kvarterets sydvästra hörn. Den gränsar till S:t Hansgatan i väster, S:ta Katarinagatan i norr samt till Klosterbrunnsgatan och Klosterplan i söder. Två medeltida stenhus kvarstår på fastigheten och utmed S:ta Katarinagatan finns den norra muren efter ännu ett stenhus kvar. Ytterligare murverk efter åtminstone två stenhus har påvisats under mark. Enligt 1697 års karta motsvarade fastigheten tomtnummer 160, bebyggd med ett hus av sten, vilket troligen motsvarar dagens huvudbyggnad. Dessutom brukade ägaren till tomtnummer 160 även ett kapell som lada troligen hörande till S:ta Katarina klosteranläggning. Vid den nuvarande fastighetens södra del fanns en tomt benämnd med tomtnummer 57, som genom ett valv sträckte sig över Klosterbrunnsgatan. Fastigheten ingick sedan fram till och med 1870-talet i en större borgargård, vilken utgjorde nuvarande S:ta Katarina 4, 6 och 7. Vid 1785 års husklassifikation fanns det på denna större fastighet ett stenhus i två våningsplan, ett kök av trä, ett brygghus av sten och trä, en bagarstuga av trä och en lada och stall av sten. Fastigheten fick sin nuvarande tomtbegränsning vid mitten av 1900-talet, då S:ta Katarina 7 avstyckades. Gårdens struktur har levt kvar in i 1900-talet, men de nuvarande, minskade tomtgränserna har etablerats och delar av gårdens byggnader ligger nu inom andra tomter.
Fastighetens nuvarande bebyggelse är från tiden kring 1770 och består av huvudbyggnaden med den före detta brygghusflygeln. Huvudbyggnaden är belägen i fastighetens västra del med långsidan vänd mot S:t Hansgatan och gavlarna mot Klosterbrunnsgatan i söder och S:ta Katarinagatan i norr. Mot väster är byggnaden sammanbyggd med valvhuset hörande till fastigheten Rådhuset 7, vilket sträcker sig över S:t Hansgatan. Flygelbyggnaden är placerad längs fastighetens södra sida intill Klosterbrunnsgatan. Bebyggelsen präglas i viss mån av 1900-talets användning med butiker, tvätteri och sedan 1978 kommunal förvaltning. Gården har bakgårdskaraktär med in- och utlastnings- samt sopförvaringsfunktioner. Gårdsrummet är belagt med gatsten och avgränsas via plank och murar. Från S:ta Katarinagatan finns en inkörsport med sido- och överstycken av huggen kalksten och försedd med dubbla portblad.
Fastigheten har i och med betydande delar av den medeltida bebyggelsen bevarad samt genom den nuvarande bebyggelsens 1700-talskaraktär både ett kulturhistoriskt värde samt ett miljöskapande värde i kvarter och stadsdel.