Fastighet: S:ta Katarina 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:ta Katarina är centralt beläget i Visby innerstads medeltida stadskärna. Kvarteret har fått sitt namn efter klosterkyrkan S:ta Katarina, vars ruin är belägen i kvarterets norra del. Kvarteret är oregelbundet till formen och avgränsas av Stora Torget i norr, Södra Kyrkogatan i öster, Klosterbrunnsgatan i söder samt S:t Hansgatan och S:ta Katarinagatan i väster. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde S:ta Katarina S:t Hansrotens andra och tredje kvarter med tomtnumren 16-17 respektive 15-16.
Bebyggelsen i kvarteret dominerades från 1200-talet av Franciskanerordens klosteranläggning, där ruinerna av klosterkyrkan S:ta Katarina, en klosterlänga samt andra murrester ännu kvarstår. Fastigheterna söder om kyrkan ligger till stor del på klostrets område och är bebyggda med hus från 1600-talet till 1900-talets början. Endast i kvarterets västra och östra del stod under medeltiden ett antal profana stenhus. I flera fall ingår medeltida byggnader och byggnadsdelar i kvarterets synbarligen yngre hus. Norr om kvarteret anlades Stora Torget på 1300-talet. Fram till mitten av 1800-talet var torget smalare och kvarteret sträckte sig ytterligare en fastighetsbredd norrut. Ett rådhus tillkom runt år 1400 i detta område, men raserades sedan under 1600-talets andra hälft. Söder om kvarteret, området där Klosterbrunnsgatan idag går, är ett av de mest vattenrika i hela staden. Redan under medeltiden var denna gränd försedd med en och senare flera vattenbrunnar.
Under 1700- och 1800-talet hade kvarteret en blandad befolkning bestående både av borgare, handelsmän och hantverkare. I kvarterets västra del låg en större borgargård, medan den östra delen var splittrad på flera mindre fastigheter. Utöver S:ta Katarinas kyrkoruin är kvarteret idag uppdelat på fem fastigheter, vars bebyggelse rymmer en varierad verksamhet. Här finns kommunförvaltning, restaurang, utställningslokal/museum, flera butiker samt bostäder.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Katarina 7 är belägen i kvarterets västra del, gränsande mot S:ta Katarinagatan i väster och S:ta Katarinas kyrkoruin i norr. På fastigheten kvarstår två medeltida stenbyggnader. Enligt 1697 års karta motsvarade fastigheten den norra delen av tomtnummer 160, bebyggd med ett stenhus som sannolikt motsvarar huvudbyggnaden på S:ta Katarina 6. Fastigheten ingick sedan fram till och med 1870-talet i en större borgargård, vilken utgjorde nuvarande S:ta Katarina 4, 6 och 7. Vid 1785 års husklassifikation fanns på denna större fastighet ett stenhus i två våningsplan, ett kök av trä, ett brygghus av sten och trä, en bagarstuga av trä samt en lada och stall av sten. Fastigheten fick sin nuvarande tomtbegränsning vid mitten av 1900-talet, då den avstyckades från S:ta Katarina 6.
Fastighetens nuvarande bebyggelse är medeltida och består dels av den västra klosterlängan som är belägen med långsidan längs fastighetens östra gräns och dels av en mindre byggnad i nordvästra delen ut mot S:ta Katarinagatan. Båda byggnaderna angränsar till S:ta Katarinas kyrkoruins sydvästra sida och användes tidigare som uthusbyggnader på den tidigare borgargården. Idag används klosterlängan som utställningslokal, medan den mindre byggnaden fungerar som entréhall till den förra. Gårdsrummet är delvis belagt med gatsten och kullersten, men har också en mindre plantering. Ut mot S:ta Katarinagatan avskärmas fastigheten via en hög kalkstensmur med krön av tegelpannor och försedd med en gårdsport. Porten har dubbla portblad och en medeltida, huggen och rundbågig kalkstensomfattning.
Fastigheten är skyddad såsom fornminne i och med byggnadernas specifikt höga ålder och ursprunglighet.