Fastighet: S:ta Maria 10
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 10 är belägen i den norra delen av kvarteret och gränsar i väster till Norra Kyrkogatan och i öster avslutas den mot klintkanten. Längs gatan i söder ligger ett bostadshus ursprungligen uppfört under 1700-talet och inne på gården längs den norra fastighetsgränsen ligger ett bostadshus samt ett uthus, båda byggda 1985.
Fastigheten verkar ha varit den södra delen av en större tomt vid slutet av 1600-talet, där även en del av S:ta Maria 9 ingick. 1697 fanns på denna fastighet en stuga av trä, ett gårdsrum, en kålgård och en humlegård. Var på tomten denna stuga stod är svårt att uttala sig om och det är osäkert om delar av detta hus kanske ingår som en del av huvudbyggnaden på S:ta Maria 9, eller om det revs i samband med att ett stenhus uppfördes på S:ta Maria 10, vid mitten av 1700-talet. 1785 noteras i husklassifikationen att det på tomten finns ett stenhus med tegeltak, vilket med stor sannolikhet utgör bottenvåningen i dagens bostadshus. Vid denna tid hade fastigheten troligen samma utbredning som idag. 1895 byggdes huset, som låg med långsidan i liv med Norra Kyrkogatan, om och förhöjdes en våning. Inne på gården, precis under klintkanten i det nordöstra hörnet av tomten låg fram till 1985 ett stall, vilket var uppfört under sent 1700-, eller tidigt 1800-tal. Detta hade någon gång senare blivit inrett som bostad. I vinkel åt väster var det gamla stallet ihopbyggt med en uthuslänga som innehöll dass och förråd. Utifrån kartmaterialet bör denna ha tillkommit någon gång mellan 1883 och 1912.
Hela gårdsbebyggelsen revs 1985, och på dess plats uppfördes nybyggda hus vilka påminner om de äldre husen. Själva gården är idag grusbelagd och fungerar bland annat som parkeringsplats. Infarten in till gården sker genom en enkel inkörsport i ett högt träplank norr om huvudbyggnaden. Söder om det nybyggda bostadshuset på gården finns en trappa som leder upp till en mindre gräsmatta på en avsats i det sydöstra hörnet av tomten.
Fastigheten har genom rivning av de äldre gårdshusen, och den tydliga avskiljningen med murar mellan den nedre grusade innergården och den gröna övre delen mist mycket av sin autenticitet, och den karaktär en successivt framväxande gårdsmiljö har. Fastigheten har dock bevarat den ursprungliga tomt- och bebyggelsestrukturen samt bostadshuset med historia som går tillbaka till mitten av 1700-talet, vilket gör att den har ett stort kulturhistoriskt värde.