Fastighet: S:ta Maria 11
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 11 är belägen i den norra delen av kvarteret och sträcker sig från Norra Kyrkogatan i väster till klintkanten i öster. Med långsidan åt gatan ligger ett bostadshus från andra hälften av 1700-talet, längs norra tomtgränsen finns ett förråd byggt kring sekelskiftet 1900 och längs södra tomtgränsen ytterligare ett förråd byggt under 1980-talet samt ett bostadshus sannolikt från mitten av 1800-talet.
Den nuvarande fastigheten motsvarar ungefär den tomt som finns markerad på 1697 års karta och som då var bebyggd med en stuga med kålgård. I 1785 års husklassifikation noteras på tomten ett trähus och ett stall med brädtak samt en trädgård. Detta trähus är med stor sannolikhet dagens bostadshus som under 1800-talet byggdes till bakåt in mot gården.
Vid slutet av 1800-talet såg fastighetens bebyggelsestruktur i stort ut som idag. På 1883 års karta markeras ytterligare ett uthus längs södra tomtgränsen. På senare kartor från första hälften av 1900-talet verkar uthusen längs södra tomtgränsen ha byggts ihop till en länga. När den östligaste byggnadsdelen revs är osäkert.
Söder om huvudbyggnaden finns idag en infart samt en bilparkering och på baksidan av huset en stenlagd uteplats. Gångar av betongplattor leder genom gräsmattan upp till de övriga husen. Tomten sträcker sig sedan i etage upp mot klinten och närmast under klippan finns en gräsbevuxen plats med utsikt över S:t Nicolai ruin.
Fastigheten har genom en bevarad bebyggelsestruktur från åtminstone andra hälften av 1800-talet samt genom bostadshuset med sitt ursprung i 1700-talet, ett stort kulturhistoriskt värde. Bostadshusets tillbyggnader och moderniseringar samt de mindre husens ursprung och senare förändringar visar på ett representativt sätt hur 1700-talets låga trähusbebyggelse nyttjats och förändrats genom århundraden.