Fastighet: S:ta Maria 12
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 12 är belägen i den norra delen av kvarteret och begränsas åt väster av Norra Kyrkogatan och åt öster av klintkanten. Fastigheten omfattas idag av ett flerfamiljshus, som uppfördes under mitten av 1800-talet. Denna byggnad är belägen med långsidan längs Norra Kyrkogatan. Längs fastighetens norra tomtgräns finns ett uthus med soprum och öster om detta ytterligare en uthusbyggnad som används till förråd. I fastighetens nordöstra hörn finns en lekstuga. På fastigheten ligger också ett nybyggt flerfamiljshus som till största delen är belägen på fastigheten S:ta Maria 13 och därmed beskrivs där.
Fastigheten har under 1980- och 1990-talet genomgått en del större förändringar både vad gäller bebyggelse och omfattningen på själva fastighetsytan. Innan en avstyckning på 1980-talet sträckte sig fastigheten åt söder ungefär till halva nuvarande S:ta Maria 13. Fastigheten hade nästan denna utsträckning redan 1697 då det på tomten fanns en stuga med kålgård. I 1785 års husklassifikation noteras en mängd hus på tomten; en träbyggnad i två våningar, en träbyggnad i en våning, ett kök, en bod, en lada samt ett stall, samtliga med brädtak. Dessa byggnader verkar, med ett undantag, ha rivits före mitten av 1800-talet, då ett putsat stenhus uppfördes utmed Norra Kyrkogatan. Den förrådsbyggnad som finns på fastigheten har sannolikt sitt ursprung i någon av dessa träbyggnader nämnda 1785.
De omvälvande förändringar som skett på fastigheten både vad gäller byggnadsbestånd, tomtstorlek och gårdsmiljö gör att fastighetens historiska kontinuitet allt mer suddats ut. Gården bakom huvudbyggnaden består idag till stor del av asfalt, bortsett från en gräsplätt precis bakom huvudbyggnaden. Runt lekplatsen öster om förrådsbyggnaden är marken belagd med betongplattor. Gården ger associationer till ett nybyggt bostadsområde. Trots dessa ombyggnader har fastigheten, genom det till exteriören välbevarade bostadshuset samt den tillhörande förrådsbyggnaden ett stort kulturhistoriskt värde.