Fastighet: S:ta Maria 16
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
S:ta Maria 16 är en långsmal fastighet som sträcker sig från Norra Kyrkogatan i väster till klintkanten i öster. Med gaveln mot gatan ligger ett bostadshus, sannolikt byggt vid mitten av 1700-talet och längs norra tomtgränsen ligger ett förråd byggt i början av 1900-talet.
Vid slutet av 1600-talet var S:ta Maria 16 och 17 en och samma fastighet. På denna fastighet fanns en stuga med kålgård. Enligt husklassifikationen från 1785 hade tomten vid denna tid avstyckats och nuvarande två fastigheter bildats. S:ta Maria 16 var då bebyggd med ett trähus med tegeltak, vilket med stor sannolikhet motsvarar dagens bostadshus. Byggnaden har dock byggts till under 1800- och 1900-talet. 1883 fanns det på fastigheten ett uthus vid den norra tomtgränsen i jämnhöjd, och sannolikt även ihopbyggt med, ett av uthusen på den angränsande fastigheten åt norr. Uthuset verkar senare ha rivits för att ersättas med ett ungefär jämnstort hus på samma ställe på tomten, men istället beläget mot den södra tomtgränsen. Även detta revs i och med att dagens uthus uppfördes 1913 och placerades på samma ställe som det först beskrivna. Tomten som är belagd med kalkstensflis och gräsmatta är mot klinten i öster terrasserad med kallmurad kalksten i flera nivåer.
Fastigheten har genom den väl bevarade tomt- och bebyggelsestrukturen från andra hälften av 1700-talet ett stort kulturhistoriskt värde.