Fastighet: S:ta Maria 17
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 17 omfattas av en långsmal tomt som skär genom hela kvarteret från Norra Kyrkogatan i väster till den branta klintkanten i öster. Ett bostadshus från mitten av 1700-talet är placerat med gaveln i liv med Norra Kyrkogatan. En bit in på tomten ligger ytterligare ett bostadshus byggt kring sekelskiftet 1900.
S:ta Maria 17 och 16 utgjorde tillsammans vid slutet av 1600-talet en fastighet. På tomten fanns enligt 1697 års karta en stuga med kålgård. Var denna stuga stod är idag svårt att fastställa. I husklassifikationen från år 1785 kan man se att fastigheten styckats av och bildat de nuvarande två tomterna. S:ta Maria 17 var vid denna tid bebyggd med ett trähus med brädtak, vilket med stor sannolikhet motsvarar bostadshuset längs gatan. På en karta från 1883 finns en långsmal byggnad placerad i liv med fastighetens södra tomtgräns. Detta revs någon gång innan 1912. I samband med denna rivning uppfördes troligen den byggnad som är belägen längst in på tomten, i souterrain mot klintkanten. Denna byggnad uppfördes förmodligen som ett uthus, men byggdes sedan om till bostad. Den smala innergården är lummig och skyddad mot söder av ett staket och mot norr av en silikattegelmur samt ett plank av stående panel. Mot Norra Kyrkogatan, norr om huset, finns en port med stående locklistpanel och överliggare av trä.
Fastigheten har genom en bevarad tomt- och bebyggelsestruktur från mitten av 1700-talet ett stort kulturhistoriskt värde. Fastigheten spelar också en viktig miljöskapande roll i en gatumiljö präglad av 1700- och 1800-talets byggande.