Fastighet: S:ta Maria 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 2 är belägen i den nordligaste delen av kvarteret, där klinten tar vid och Norra Kyrkogatan och Nygatan möts. På den svagt sluttande tomten finns ett bostadshus med butik, byggt på 1700-talet. Delar av den nuvarande fastigheten var bebyggd redan vid slutet av 1600-talet. På 1697 års karta ingår norra delen av fastigheten i en tomt som var bebyggd med ett trähus med tillhörande gårdsrum. I 1785 års husklassifikation noteras ett trähus med brädtak på tomten, vilket med största sannolikhet motsvarar den södra delen av dagens bostadshus. Fastigheten synes ha ungefär samma sträckning vid denna tid som idag. Vid början av 1800-talet kan man se att mellan denna byggnad och huvudbyggnaden på S:ta Maria 3, vilken man var tvungen att passera för att nå S:ta Maria 2, fanns en hög, överbyggd plankport med dubbla dörrblad. Senare, på 1890-talet, var denna utbytt mot ett lägre, utsirat staket med en grind som ledde in mot den lummiga, mot gatan öppna gården framför huset. På grund av nivåskillnaden mellan tomt och gata fanns vid denna tid, och finns än idag, en kallmurad avsats av kalksten. Bostadshuset som är beläget med långsidan i liv med Norra Kyrkogatan har en avvikande placering då det ligger indraget på tomten och är placerat cirka en meter över Norra Kyrkogatans nivå. Framför huset finns idag den öppna, gräsbevuxna platsen kvar med uthusbyggnad, gångar mot entré och genomgång.
Med sin ålderdomliga bebyggelse och tomtstruktur har fastigheten ett stort kulturhistoriskt värde. Bebyggelsen är av samma karaktär som de småskaliga trähusen uppe på klinten och är i detta sammanhang en mycket välbevarad representant för denna miljö.