Fastighet: S:ta Maria 21
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 21 är belägen strax norr om domkyrkan och gränsar åt väster mot Norra Kyrkogatan och i övrigt mot omkringliggande fastigheter. Tomtens östra halva är något förskjuten åt norr jämfört med den västra som gränsar mot gatan. Fastigheten omfattas idag av ett tvåvånings flerfamiljshus placerat med långsidan åt Norra Kyrkogatan och en vinkelställd utbyggnad åt gården. Huset har sitt ursprung i 1700-talet, men byggdes till vid mitten av 1800-talet. Under klintkanten ligger ett bostadshus, vilket under 1700-talet, sannolikt var ett stall. Intill denna byggnads nordvästra hörn ligger ett litet förråd byggt vid mitten av 1900-talet och längs södra tomtgränsen finns ett brygghus från 1700-talet som idag används som tvättstuga.
Med tanke på närheten till domkyrkan bör fastigheten varit bebyggd under medeltiden. Det finns uppgifter om att det i den södra delen av källarmurarna till huvudbyggnaden finns medeltida murverk. På 1697 års karta framgår att dagens fastighet ingick i en större tomt som var bebyggd med ett trähus, stall och lada. Enligt 1856-60 års karta hade fastigheten vid denna tid dagens utsträckning, Sannolikt är denna fastighetstruktur den samma även vid slutet av 1700-talet. I 1785 års husklassifikation noteras en stenbyggnad med tegeltak, ett brygghus av sten, ett magasin av sten och trä samt ett stall av trä. Denna beskrivning av tomten och dess byggnader verkar med något undantag ligga fast på kartan 1883. Magasinet av sten och trä står inte att finna idag och det uthus som är ihopbyggt med byggnad 3 har byggts nytt under mitten av 1900-talet, i övrigt är det samma byggnader som står kvar dock i en om- och tillbyggd form.
Gården avgränsas i dag åt söder av ett plank och infarten sker genom en port söder om huvudbyggnaden. Innergården, som vid infarten är asfalterad och annars består av gräsmatta och kalkstensgångar, är terrasserad till två nivåer.
Fastigheten har en välbevarad tomt- och bebyggelsestruktur vilken härrör från 1700-talet. Bebyggelsen har framförallt under 1800-talet byggts om- och till och fått ett utseende som fortfarande till stor del präglar husen. Fastigheten har därmed ett stort kultur- och bebyggelsehistoriskt värde.