Fastighet: S:ta Maria 22
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 22 är belägen strax norr om domkyrkan i kvarteret. Tomten begränsas åt väster av Norra Kyrkogatan, åt öster av klintkanten och åt söder och norr av intilliggande fastigheter. I fastighetens sydvästra del ligger en byggnad med gaveln i liv med gatan, vilken sedan 1910-talet nyttjats som domkyrkans församlingshus.
Fastigheten hade 1697 ungefär samma utbredning som idag. Då var den bebyggd med ett stenhus med trädgård, kålgård och gårdsrum. Detta stenhus skulle kunna var ursprunget till dagens församlingshus. 1785 fanns på tomten ett stenhus ett trähus med tegeltak, ett brygghus, en lada och ett stall. Stenhuset är med största sannolikhet det samma som idag, medan de resterande byggnaderna verkar att ha rivits ned någon gång före 1883. Vid denna tid hade fastigheten samma urbredning som idag. Under 1900-talet har församlingshuset byggts till i flera etapper. De största om- och tillbyggnaderna skedde på 1970-talet, då byggnaden förlängdes åt öster och byggdes samman med det intilliggande huset på domkyrkotomten.
Runt sekelskiftet 1900 var husets södra gavel ihopbyggd med en stenmur och åt norr avgränsades tomten via ett högt träplank med port som skyddade gården innanför från insyn. Åt söder är det idag fortfarande en mur som avgränsar fastigheten från gatan. Norr om huset finns parkeringsplatser på en gatstensbelagd gård, som är öppen mot gatan. Närmast huset finns dock en liten plantering som avskärmas mot gatan genom en låg kalkstensmur och mot klintkanten finns det en gräsmatta med planteringar.
Fastigheten har genom om- och tillbyggnaderna under andra hälften av 1900-talet förlorat sin genuina miljö. Fastigheten har dock genom en fastighetsstruktur som går tillbaka till 1600-talet och genom församlingshusets byggnadshistoria, som sannolikt även den går tillbaka till 1600-talet, ett kulturhistoriskt värde.