Fastighet: S:ta Maria 27
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 27 är belägen söder om domkyrkan och löper tvärs igenom kvarteret. Den gränsar i väster till Ryska gränd och i öster till Övre Finngränd och klintkanten. I fastighetens sydvästra hörn ligger ett bostadshus med långsidan i liv med Ryska Gränd vilket sannolikt fått sin nuvarande volym under andra hälften av 1800-talet. Längre österut, utmed den södra tomtgränsen, finns ett uthus uppfört på 1940-talet.
1697 var tomten, som då synes ha omfattat både fastigheten S:ta Maria 27 och S:ta Maria 28, enligt kartmaterial bebyggd med en stuga av trä. Enligt 1785 års husklassifikation var fastigheten bebyggd med två trähus, ett med brädtak och ett med tegeltak. Ett av dessa skulle kunna utgöra stommen i dagens bostadshus.
På kartan från 1856-60 finns inga utmärkta gränser mellan fastigheterna i denna södra del av kvarteret. Det finns det däremot 1883 och då har fastigheten i stort antagit dagens utbredning och den nuvarande byggnaden finns markerad. På 1940-talet fick fastigheten en separat ägare och bostadshuset byggdes till bakåt mot gården och genomgick en del fasadförändringar.
Fastigheten har en bevarad fastighetstruktur och bebyggelse från åtminstone 1883, men denna sträcker sig sannolikt tillbaka till 1700-talet. Fastigheten har därigenom ett visst kulturhistoriskt värde.