Fastighet: S:ta Maria 29
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:ta Maria 29 är belägen söder om domkyrkan i en avsats i klintkantens branta resning, där trappan från Övre Finngränd leder upp till Norderklint. I söder gränsar tomten mot trappan på Övre Finngränd. Fastigheten är bebyggd med ett skiftesverkshus byggt på 1700-talet, som ligger med långsidan mot trappan. Väster om detta bostadshus finns ett uthus byggt kring 1970-talet och i tomtens nordvästra hörn ligger ännu ett uthus byggt i slutet av 1800-talet. Fastigheten är kraftigt terrasserad och kallmurade kalkstensmurar markerar nivåförändringarna. Trädgården är lummig och grön. Söder om fastigheten finns planteringar och en stensatt öppen plats.
Fastighetens omfattning går tillbaka till åtminstone 1780, då ett infäste gjordes av fastigheten. Dess gränsdragningar var då i princip de samma som idag. Mellan 1883 och 1912 utvidgades fastigheten österut med en del av klintbranten som tidigare inte nyttjats som tomtmark. I 1785 års husklassifikation noteras ett trähus på fastigheten, vilket motsvarar dagens bostadshus. 1896 uppfördes den verkstadsbyggnad som idag nyttjas som bod. Den lät byggas av smeden, finmekanikern och symaskinskonstruktören Jacob Siltberg. Han hade en mekanisk verkstad på Mellangatan, men använde detta hus som en mindre verkstad vid hemmet.
Fastigheten besitter genom den välbevarade tomt- och bebyggelsestrukturen från andra hälften av 1700-talet ett stort kulturhistoriskt värde. Fastigheten ansluter sig till den sammanhållna småskaliga träbebyggelsen på klinten och har starkt miljöskapande funktion i gaturummet.